Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA
i6o
Hans min frågade, hvad hon egentligen ville
honom.
— Knut lille, säg mig en sak — skyndade
hon sig att fortsätta.
Han sköt fram de fylliga läpparna litet otåligt.
— Hvad är det fatt?
— Ja, säg det, du. Hvad är det fatt med Elin
Krampa?
— Jag har inte gjort henne någonting — värjde
han sig tvärt.
Fru Rosdal log mildt och ej utan spefullt
tvifvel.
— Du har väl ändå hört hvad folk säger.
— Hvad nu då? Hvad går de och säger till
dig om mig? — röt sonen, med ens uppbragt.
— Det var väl fan, att inte min mamma ska
kunna få vara i fred för folk — för att jag — nej,
för resten är det lögn. Jag har ingenting gjort.—
Och då moderns blick fortfor att spörja, till-
fogade han i lätt blygsel:
— Nej, mamma — inte med henne!
Fru Rosdal nickade kort, gillande och lugnan-
de, men stod kvar, bekymradt grubblande.
Hon kände sin Knut så väl, därför att han,
om också egensinnigt sluten, likväl aldrig spelat
komedi för henne. Pratet om hans slyngelårs och
ungdoms försyndelser hade plågat, men icke dju-
pare oroat henne. Nu gällde det inte endast ho-
nom — han, som eljest ensam burit faran af sina
bedrifter. Nu hade också Elin Krampa, den stac-
kars hädangångna prästfruns enda dotter, dragits
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
