Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 ELIN KRAMPA
ring, grep dem och bestack dem. De hade icke
hjärta att blanda missljud i hennes höga visa.
Men faderns sista ord till Elin, innan gästerna
från Sandåkra skulle komma till ringväxlingen,
göt en flyktig, kylande skugga öfver hennes sol-
skensglada kärlekslycka :
— Ja, Elin. Nu sker det, som du vill. Och
jag vill tro, att det också är Guds vilja. Minns,
att du icke kan bryta det löfte du ger inför Gud.
Han välsigne dig och — vare dig nådig! —
4.
I prästgården kände sig Knut som en eröfrare
i en besegrad stad, hvilken det är lika vanskligt
att behålla som att taga.
Ungefär som en inkräktare betraktades han
också af både kyrkoherden och gamla fröken
Krampa. Och fröken Sodell skydde honom som
en den ledes utskickade, hvilken förfört och bort-
trollat den arma Elin Krampa. Hon ansåg hans
frieri för en oerhörd fräckhet och bidrog i sin
mån genom närgångna spörsmål och giftiga an-
tydningar till den misstro och kyla, som i fäst-
möns hem omgaf fästmannen.
Vid Knuts besök på prästgården hade de två
sina mest pröfvande stunder. Ensam skulle han
ha redt sig bättre, men just hennes förstulna, ömt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
