Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELIN KRAMPA >75
Så hade Elin tänkt under kvällsvard och aftonbön,
och när denna var slut och hon sagt godnatt till
de sina, smög hon sig ut, ilade bort till herr-
gården, knackade på i köket och frågade efter
herr Knut. — De förundrade tjänarna svarade,
att han ridit till gästgifvargården och var där öfver
kvällen. De bjödo Elin stiga in till frun och
vänta, men hon hade tackat och sprungit sin kos.
Knut satt på krogen — och det var inte
hans vana, det visste hon. Genast måste hon
träffa honom, ensam, innan natten kom. Så skyn-
dade hon vidare ner åt byn.
Gästgifvargårdens väldiga inkörsport stod öppen.
Elin smög genom parken fram till verandan, där
hon visste, att serveringen försiggick under som-
maren. Men framför de upplysta fönstren tvär-
stannade hon, hejdad af skamsen rädsla att bli
sedd. — Kyrkoherdens dotter i gästgifvargårdens
park sent en mörk kväll–––-det var betänkligt.
Det kunde bli prat utaf, som till och med Knut
skulle harmas öfver.
Men hon måste tala vid honom denna kväll.
Hennes brinnande blick sökte bland de rörliga
skuggbilderna på verandans rutor, spändt lyssnade
hon efter hans röst i sorlet därinnefrån — men
af Knut såg och hörde hon intet.
Högt öfver henne sjöng den växande stormen
och tryckte de suckande trädkronorna mot det
gamla husets tak.
Och bortom åsarnas vall hördes hafvet mullra,
som så ofta förr i hennes barndoms vakande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
