Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elin Krampa - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 ELIN KRAMPA
Men fast bifallet gafs så litet uppmuntrande som
möjligt, blef Knut likväl glad och yster, som en
pojke mot läsårets slut. Elin hade all möda att
hålla honom i styr. — Arbetet med utstyrseln
höll henne hemma hos fitstem och fröken Sodell,
som efterskickats. Men Knut kunde inte låta bli
att komma och störa dem. Han hängde öfver
Elins stol och smågrinade åt de beskäftiga frun-
timren, som med nål och symaskin behandlade
högar af linne och tyger. Han kysste sin fästmö
i den flitigt nedböjda nacken och när hon stack
efter honom med nålen medan de gamla fröknarna
förnärmadt sneglade åt honom, kröp han blott
skrattande på huk bakom Elins rygg.
Men när kyrkoherdens tunga steg nalkades,
satte Knut sig snällt i en soffa och såg oskyldig
ut. Och när han ändtligen gaf sig i väg hem,
ville han alltid ha Elin med sig. En gång, då
han redan hunnit ut i förstugan och Elin skulle
följa efter, utbrast fröken Krampa:
— Om vi bara väl hade honom ur huset I
Fröken Sodell nickade deltagande och in-
stämde :
— Ja, dul — Men då är också vår flicka
borta.
Fastern såg upp och nickade tillbaka, och
fick då se, Elin, som stod på tröskeln, halft vänd
inåt, helt hvit i sitt lilla smala ansikte. Men så
kallade Knut från trappan och flickan försvann.—
Sådana uttryck var Elin van att höra, men ju
längre det led, ju närmre bröllopet och afskedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
