Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett sjukbesök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SJUKBESÖK 207
— men inför den evige domaren kan du inte
komma så, som du nu är. —
Prosten ville resa sig upp, men föll tungt
ner mot kudden. Det stockade sig i halsen, och
kring läpparna steg fradga.
— Du har ju dock ett brott på ditt samvete,
ett brott, Krampa, att bekänna och afbedja?
Prosten visste nogsamt genom hörsägen, att
det var kyrkoherde Rodais stående fråga vid hvarje
dödsbädd, om icke den sjuke hade ett brott att
bikta. Det var hans fixa idé, hans slutkläm vid
alla sjukbesök, vare sig det gällde ett halftokigt
fattighushjon eller en mäktig kaxe till storbonde.
De sjuka kunde ha ett än så otadligt lif bakom
sig, de måtte snäsa eller bedja, hvilket de ville
eller orkade — ett brott skulle de bekänna och
afbedja, innan Rodai bief nöjd och gaf dem natt-
varden.
Men i detta fall var det frågan om annat och
mera än en tvångstanke. — Prosten hade ju inte
begärt nattvarden af denne ämbetskamrat, inte
sjukbesök heller. Grannprästen hade kommit oom-
bedd — och det brott han nu ville pådyfla den
gamle, hade han säkert själf, preciseradt i form
af en anklagelse, med sig i bakfickan.
Prosten hade snabbt genomskådat förföljarens
afsikt med detta öfverrumplande pinoförhör öga
mot öga. Han släppte näsduken och grep med
febril hast efter ringklockan, som stod jämte dricks-
glas och medecinflaskor på nattduksbordet,
Men den andre bevakade hvarje hans rörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
