Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Traditionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRADITIONËK
heller biskopen någon afsevärd uppmärksamhet,
men när han nödgades göra det vid passerandet
genom dörrar eller placerandet i soffor, var det
med en blundande nådig min, som sade, att hans
nåd och biskopens nåd trifdes måttligt väl under
samma tak. Stiftets öfverherde fann sig däri med
stumt, själfmedvetet öfverseende.
Kyrkoherde Vattling halfsprang från matsalen,
där han haft något slags Martabekymmer, som en
liten kypare in emot de båda prelaterna och
krökte sin magra rygg så färmt, som hade han
aldrig gjort annat än öfvat den konsten. — Innan
biskopen hann besvara värdens välkomsthälsning,
började Somling högljudt gratulera honom. Deras
lille förman fingrade besväradt på sitt kors och
dess kedja, men Somling såg sig forskande om i
det stora, människofyllda rummet. Ingen hade
ännu frågat efter hans son, hans äldste. Han
sänkte sin runda kropp i en rymlig emma, som
knastrade därvid, och utbrast flämtande:
— Ja, min son, Petrus Samuel — vår äldste
— han har just begynt sin andra termin som
teolog. Han är nu upptagen af sina verkliga
studier. Helt visst ifrigt fördjupad däri. —
F. d. vice pastorn, som stått på tröskeln till
verandan, hviskade något till en annan ung ämbets-
broder och de gingo ut tillsamman. Kontrakts-
prosten utbredde sig öfver sitt älsklingsämne:
— Förr brukade han alltid skrifva hem minst
en gång i veckan, den käre gossen. Vi ha önskat
det. Det har gladt oss och varit honom till nytta. —
16. — Präster.
24Í
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
