Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En arbetare i vingården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 EN ARBETARE 1 VINGÅRDEN
— Ja, var nu så god. Middagen väntar.
Och vid middagen löstes riktigt kyrkoherdens
tunga. För den andäktigt lyssnande grosshandlar-
familjen bekände han öfver de ljufligt ångande
faten, att hade han icke guds allmakt och sina
trogna, allvarligt kristliga vänner att stödja sig
vid, skulle han mer än en gång — ja, dagligen
och stundligen, frestas att svikta i kampen mot
allt det onda, all denna världens uselhet och obot-
färdiga syndaväsen, som just i våra dagar utbreder
sig allt mäktigare, och tyvärr äfven inom deras
församling växte fram som ett den ondes ogräs.
— Men ju fortare och ymnigare det växer,
dess oförtrutnare få vi rensa och ansa vingården!
Kyrkoherden strålade af vältalighet och dådlust.
— Öfverallt få vi gripa oss an, äfven där
det är som vidrigast för den arbetande handen.
Det duger icke i dessa tider att af något låta sig
afskräckas. Vi skola ju också trofast hjälpas åt
— sade han, välvilligt nickande åt sin beundrande
värd, en liten rund och kroknäst penningman,
som alltid höll sig vaket uppmärksam, snabbt
bockande och klippande med ögonlocken.
När denne fyllde gästens vinglas, hejdades
han af kyrkoherdens hvita, mjuka fingrar på
sin ärm.
— Tack, tack, icke mer än halft! Intet öfver-
flöd för min skull, käre bror. Principiellt och
för de många svaga, som kunna taga anstöt eller
missbruka mitt föredöme, försakar jag i det offent-
liga alla starka drycker. Men — här hos eder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
