Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I MÖRKRET 269
tjugu års tjänstgöring hunnit med ens en ringa
begynnelse af detta arbete. Han visste ju, på
grund af den förtrolighet med folket, han redan
här och där vunnit inom pastoratet, hur bittert
hatad och obotligt misstrodd gamle prosten var.
Mycket hade de att anföra mot honom, än mera
gömde de på, och allt bar prägeln af djup fientlig-
het. Att den mer än välbärgade prästen, som
aldrig delade med af sitt, aldrig bjöd en för-
samlingsbo in till sig, som snålfödde sitt tjänste-
folk och af fruktan för tjufvar hade en riktig
»blodhund» löpande som gårdvar kring huset om
nätterna — att denne mammonsträl från predik-
stolen hudflängde andras svaghet och hårdhet,
dömde och förbannade, det hade hos befolkningen
vållat allmän afsky för honom och allt hvad
präster hette. Trakten var onekligen sedan gam-
malt illa känd, för våldsdåd och råhet i seder.
Många stygga knep och fällor, bakhåll och öfver-
fall hade där hemortsrätt: skarpa liar hängde i
träd öfver vägen, undergräfda broar, dynamit-
laddade grindlås och dylikt hörde till de van-
ligaste försåten. Att prosten Grafvare undsluppit
sådana och liknande faror berodde uteslutande på
hans försiktighet att aldrig i onödan lämna hem-
met samt vedersakarnas rädsla att vid öppet våld
bli ertappade. En gång likväl, i en vinterkvälls
mörker, hade ett par karlar försökt ett öfverfall
mot prosten, då han åkte hem från julkalas i
grannskapets prästgård. Våldsverkarna hade gripit
hvar sin af parhästarna och hejdat ekipaget, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
