Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 MÖRKRET 27I
snårig och risig, stod barrskogen utmed dikena,
och när som nu i den disiga kvällen de omgif-
vande höjdernas ryggar förtogos, fördränktes för
blicken, tyckte man sig fullkomligt öfvergifven i
en oändlig enslighet, nästan liknande hafvets. Och
i de mariga tallarnas barrmassor suckade och hven
höstblåsten förtagande hörseln som bruset af stän-
digt anryckande bränningar. Den ödsliga nejden
kunde då nästan skänka en drömbild af ett oröjdt,
okristnadt land från fordomtid. Och man kunde
ana allt ondt och farligt lurande i denna nattliga
dimma.
Men den stillsamme Bodell var en oförskräckt
man. Han trodde på sin gud som det eviga goda,
allestädesnärvarande, hvilket vi ofta glömma, men
som aldrig glömmer oss. Att bringa människorna
till klart medvetande om detta i allt och öfver
allt rådande goda, var hans enda åstundan. Han
sörjde och nästan harmades öfver, att prosten
Grafvare själf stod så främmande härför. Hur
skulle då hans hjord kunna känna den gode her-
dens trofasta närhet.
På den ännu knaggliga bivägen och för sina
djupa tankars skull körde Bodell mycket långsamt.
När han väl hunnit till landsvägen, menade han,
skulle det bära af i bättre fart hemåt.
Midt på myren, där han äfven vid klart väder
skulle varit utom synhåll från prostgården, kände
han hästen rycka åt sig de slappt gungande töm-
marna, och vädra med fnysande, framsträckt mule
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
