Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gåfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 en gAfva
tider, bief folkets prat mindre stojande än eljest.
Och när hon om aftnarna jämte tjänarna steg in
till andaktsstunderna i salen, föll en oförklarlig
stelhet öfver alla och husfaderns stämma gaf bibel-
ord och böner en mer än någonsin betydelsefull
klang, som kom barnen att lystra och undrande
stirra på den främmande. — Längst nere vid
dörren satt hon, med den långa, åldrigt magra
gestalten inklämd i en sällsamt torftig svartgrå
dräkt, hemskt passande till blekheten i det grofva,
bruna ansiktet, hvilket alltid hölls sänkt, i öd-
mjukt orörlig uppmärksamhet. De halfslutna
ögonen, djupt svarta, skymtade med en matt, lik-
som slocknande glans. Hon tycktes vissast af alla
medveten om sin skuld. Nästan spöklikt stilla
neg hon sitt godnatt och gled ut igen.
Mest förundran väckte Marta och hennet gåta
hos äldste sonen i huset, en tankfull åttaåring.
En kväll, när han var ensam med modern i hen-
nes rum, bad han henne tala om, hvad det var
fatt med Marta. Moderns hastiga och skygga af-
visande isade honom, men ökade hans nyfikenhet.
— Det skall du inte fråga om, mitt barn!
— Hvarför inte? — ville han invända men
förstod, att det skulle vara både lönlöst och olämp-
ligt. Men dess ifrigare grubblade han öfver saken.
Slutligen beslöt han vända sig till äldste trotjäna-
ren, en gammal butter ladugårdsdräng, som aldrig
talade i onödan, men alltid ärligt och klart. Gos-
sen ville hellre löpa faran af gubbens vanliga tvära
och obegripliga mummel inom hopbitna tänder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>