Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten spökhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
}08 EN LITEN SPÖKHISTORIA
lige fridstöraren, hvem han nu var, allt vildare.
Jag fruktade nästan, att hela pianot skulle sprän-
gas i stycken. Det var som hade jättevålnaders
händer rasat fram öfver det. — Länge, mycket
länge stod jag så med mitt ljus i handen och
lyssnade. Till slut skalf den af iskyla, och mitt
hufvud riktigt värkte af det disharmoniska skräl-
landet. Hemsk till mods lade jag igen locket och
låste det. Också sofrummets dörr reglade jag om
mig. Ljuset kunde jag inte förmå mig att släcka.
Det fick brinna ner. En lång stund sedan jag
ånyo lagt mig hörde jag det dofva oväsendet
mullra ute i arbetsrummet. — Men när jag vak-
nade om morgonen, var allt tyst, som det skulle
vara.
Berättaren tystnade och smuttade på sitt glas.
Också kaptenen sög ett läskande drag. Men hans
son tog icke ögonen från värdens hvita hufvud.
Han tycktes läsa något däri, rakt igenom håret,
och pannan.
— Nåväl, mina vänner — återtog kyrkoher-
den — senare på dagen, under middagsrasten,
vandrade jag åstad till min gode vän fabrikanten
och beskref för honom noggrant och klart nat-
tens händelse. Jag sade, som sant var, att jag
kommit nykter hem och kunde beediga min skil-
dring. Och jag bad honom såsom fackman och
instrumentets mästare ge mig sin förklaring.
— Nå? — undslapp det på en gång far
och son.
— Nå, han hade ingen att ge. Hvarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
