Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reseprästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESEPRÄSTEN 3I5
brunt, skägglöst ansikte ett underligt leende, på
en gång slugt och fromt, och tycktes liksom för
mer än andra bönder, ej endast eller förnämligast
för sin förmögenhets skull, ty han såg alls icke
ut som »patron», utan som om prästgårdsarrendet
gifvit honom en slags afglans af andlig värdighet.
Tyst följde honom hans enda dotter, en
nittonårig, egendomligt torftigt klädd flicka. —
— Det säreget förnäma hos detta rika bondfolk
var just bristen på grannlåt, enkelheten i klädsel
och åthäfvor. — Hon var mycket smärt, nästan
för litet hullig, brunhyad också som fadern, hade
hans lugna, grönblå ögon, men ett finare, varmare
leende kring den fylliga munnen.
— God afton, pastorn — sade fadern och
stannade.
— God afton, Åberg — jo, nu är det så, se,
att jag ville byta ut vedsågningen mot utegöra —
ute i jorden, ser Åberg!
— Jaha — pastorn.
— Jag tänker, i köksträdgården — där behöfs
väl arbete nu på vårsidan? Ja, det vore bra, det,
för nu vill jag ha rörelse i det fria, se, om jag
kan få.
— Det kan pastorn väl, förstås.
— Tack då! God natt, Åberg!
— God natt, pastoral
De skakade hand helt kort, som jämlikar, och
de två hemvandrande gingo vidare.
Hvarken far eller dotter visade någon förvå-
ning öfver pastorns begäran. Åberg, som närmare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
