Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sista besöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 SISTA BESÓKET
denna kyrkliga värdighet hade icke gjort henne
högmodig, tvärtom, hon hade blifvit städse allt
ödmjukare under sitt långa, lyckosamma lif och
nu nalkades hon sitt hundrade år med barnsligt
hänryckt tacksamhet, en bäfvande glädje öfver allt
som blifvit henne beskärdt.
, * Hennes enda stora bekymmer var ängslan att
på något sätt brista i underdånig erkänsamhet
mot den högste och slappna i förbönerna för alla
sina kära. En modersomsorg, omfattande en hel,
jättestor släkt, kom henne att oaflåtligt skälfva
mellan öfversvinnelig fröjd och förkrossande ångest,
som en utsökt känslig barometer mellan vackert
och fult väder. Hon visste hur mycket ondt det
fanns och skedde i världen och i hvarje nyhet
anade hon en jobspost.
Nu blickade också hennes mildt blå, halfblinda
ögon skrämdt vidöppna mot tamburens hvita dub-
beldörrar. Så såg hon den grånade trotjänarin-
nan, som alltid nystärkt och prydlig, tvärsäkert
slå upp dem på vid gafvel och hörde henne säga sitt
»var så god, herr John! Prostinnan är inne och
mår mycket bra».
Gamla Mina sparade denna glädtiga förtrolig-
het för sin matmors barnbarn.
— Tack, Mina! — svarade ur förstugans
dunkel en lugn och munter stämma, och gästen
steg in.
Det var en småväxt, korrekt ung man, ganslka
ful, men med ett klokt och vänligt ansiktsuttryck, ett
försiktigt oåtkomligt sätt. Man kunde se att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
