Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sista besöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
560 SISTA BESÖKET
— Nå, återtog efter en stund prostinnan, nå,
men du skrifver väl ändå inga — romaner?
John hörde så tydligt med hvilken djup dar-
rande afsky hon tvang sig att uttala ordet.
— Åjo, jag tänker försöka.
Snabbt rynkade gumman sin fina panna, i
stark oro. Hon knäppte i silfverbrickans kant så
att det klang.
— Usch, nej, det är ju bara flärd och lögn
— alltihop, du!
— Det behöfs visst inte. Är inte farmors
eget lif en lång och vacker roman? Och det —
— Mitt lif!
För första gången mötte John en sträng och
bitter förebråelse i de ljusblå, halfblinda ögonen.
Mössans hvita spetsar viftade upprördt.
— Ja — vidhöll John lugnt och smulade
sönder den andra hälften af pepparkakan mellan
fingrarna — farmors och alla andras lif, mitt —
och vännen Hans’ likaså —
Pastor Hans harskade sig ogillande och gjorde,
trots sin värdighet, en åtbörd af skräck.
— Det är romaner som jag gärna ville skrifva.
Men inte bli de så roliga som de farmor inte fick
lof att läsa i sin ungdom.
— De bli nog farligare, anmärkte pastorn
och visade tänderna i ett bistert grin.
— Knappast — svarade John och log hjärt-
ligt — åtminstone inte för farmor. Kanske mera
för mig själf och för dig — käre Hans!
Pastorns glasögon blixtrade till. Han vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
