Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPlTLET. Minns du?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej inte sedan i julas, men då tyckte både
Harriet och jag en kväll, att det lät, som om någon
kom dragande med en tung säck uppför trappan.»
»Var ni inte rädda?» sporde Magda högligen
intresserad.
»Å förskräckligt. Det vill säga, Harriet ville inte
tillstå det, och hon släckte ljuset och låg tyst som
en råtta, men jag såg hur blek hon var, och själf
kröp jag under täcket och riktigt skakade i hela
kroppen.»
»Hur kunde du se, att hon var blek, sedan hon
släckt ljuset?» frågade Magda oskyldigt,
Gertrud bevärdigade ej denna fråga med något
svar.
»Minns du, den där gången, när du och jag sutto
och lekte med dockorna i stora gästrummet»,
återtog Magda efter en stunds tystnad, »hur vi rätt
som det var tyckte att det frasade i rummet utanför,
som om någon gått fram och tillbaka på golfvet
klädd i sidenkjol med långt släp? Först sutto vi
alldeles tysta och bara tittade på hvarann, men se’n
hoppade vi ut genom fönstret och rusade in till
Kerstin. Hon gjorde för resten inte mycket för att
lugna oss.
»Nej», instämde Gertrud, »hon sa’, att det var
onda makter, som drefvo sitt spel i lilla flygeln, och
att det helt säkert var en osalig ande, som vankade
omkring där och ej kunde finna ro.»
»Det är ändå konstigt, att det den ena gången
svassar omkring i sidenkjol och andra gången släpar på
tunga säckar», anmärkte Magda fundersamt. Så här
midt på ljusa dagen kunde hon helt lugnt resonera
om de så kallade spökerierna i lilla flygeln, men
ingen kunde förmå henne att ensam gå dit ner, sedan
det blifvit skumt.
»Jag talade en gång om för farmor hvad vi hört»,
återtog Gertrud utan att höra på Magda, »och hon
blef mycket allvarsam och påstod, att om man
började inbilla sig sådant där, kunde man sluta med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
