- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
48

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJÄTTE KAPlTLET. En efterlängtad dag i veckan.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ej skulle höra hur föraktligt hon uttryckte sig om
hans kära skatt.

»Som du vill då», sade Gertrud och stack i väg
med tvistefröet — tänk, hvad morbror Hans och
farbror Olof måste vara otåliga.

Doktorn hörde hur grinden åter flög upp, men
rörde sig ej ur fläcken, och lektorn såg ej heller upp
vid det efterlängtade ljudet.

Det var som om de båda herrarna blygdes för
att öppet lägga i dagen sin ifriga längtan efter
tidningarna. Doktorn drog blott helt långsamt upp
nyckeln till väskan ur västfickan och lade den
framför sig på bordet, och lektorn torkade omsorgsfullt
sina glasögon; det skadade ej att i tid göra sig i
ordning.

Det var en sådan njutning bara att hålla väskan
i handen, att doktorn, när han väl hunnit så långt,
aldrig gjorde sig stor brådska att öppna den.
Farmor kom långsamt gående utför den höga
farstutrappan och Harriet sprang varm, rödblommig och
degig om fingrarna ur bagarstugan — morbror Hans
ville låta dem hinna fram innan han vred om
nyckeln i låset.

»Farmor, akta sig!» ropade Gertrud förskräckt,
då den gamla frun stod i begrepp att slå sig ned
på en af trädgårdsstolarna. »Den håller inte att sitta
på. Ena benet är afbrutet.»

Farmor öfvertygade sig skyndsamt om sanningen
af denna utsago.

»Hvem har gjort det?» frågade hon. »I går voro
alla stolarna hela.»

Gertrud kastade en blick på kusinen, som slagit
sig ned på soffan bredvid fadern.

»Det gjorde jag», svarade Magda surmulet. »Jag
satt bara och vickade på den litet, och så ramlade
den omkull, och så —»

»Du är en oförbätterlig slarfva», sade lektorn
missnöjd. »Hvarför gillrade du sedan upp den igen?
Var det för att narra andra att sätta sig?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free