Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJÄTTE KAPlTLET. En efterlängtad dag i veckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nach belieben», sade Gertrud, som kunde tyska,
och gick sin väg. När Magda satte sig på tvären
var hon intet trefligt sällskap.
Den lilla flickan hade redan utsett Gerhard till sitt
offer, men fick nu syn på en annan person, som kom
hennes ögon att tindra.
Med gravitetiska steg kom den prydlige klockaren
spatserande upp på gården för att såsom vanligt på
lördagarna afhämta kungörelser och dylikt för
morgondagen.
»Är herr doktorn uppe på sitt arbetsrum?» frågade
kantorn och lyfte på hatten helt försiktigt för att den
vackra svarta peruken ej skulle åka på sned.
Magda gjorde en liten knix och visade inbjudande
på en af trädgårdsstolarna.
»Var så god och sitt ner, medan jag springer upp
och ser efter», sade hon artigt, i det hon samtidigt
kastade en förstulet forskande blick omkring sig.
Hon ville helst ej ha några åskådare just nu.
Kantorn tackade och slog sig intet ondt anande
ned på den erbjudna stolen, medan Magda för att
få någon förevändning att åse den väntade
katastrofen samlade ihop några kuvert, som ännu lågo kvar
på bordet.
»Så hett det är i —» började klockaren men
tystnade hastigt. Det afbrutna stolsbenet gaf helt
sakteliga vika; den olycklige klockaren fäktade ett
ögonblick hjälplöst med armarna och for därpå med en
så väldig duns ner i marken, att hatten trillade af
och peruken åkte ner på ena örat.
Glömsk af all försiktighet skrattade Magda så att
tårarna trillade; detta var tusen gånger lustigare än
när Gerhard tumlade af velocipeden. Å, bara att se
på kantorns häpna min — bara det sätt hvarpå han
makade peruken till rätta — bara hans grimas när
han långsamt reste sig upp och med några mindre
väl valda ord gned sig på benet — å, det var så
att man kunde skratta sig till döds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
