Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. I farmors rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det skadade för resten inte, att kantorn fick sig
en omstjälpning, han som jämt sätter näsan i vädret
och ser högfärdig ut.»
När Klara — husjungfrun — började duka
middagsbordet, kunde Kerstin ej uthärda längre utan tog
Gud i hågen och gick än en gång till sin matmor för
att föra Magdas talan.
»Det är väl inte fruns mening, att Magda skall
bli utan middag, i dag?» sade hon i ganska
onådig ton.
Den gamla frun som helst ville, att lektorn ej
skulle få veta hvad som passerat visade sig
medgörligare än gumman hoppats.
»Ånej, så obarmhärtig tänker jag ej vara»,
svarade hon småleende, och för att göra sin gamla
tjänarinna glad, tillade hon: »du kan ju gå och säga
Magda att hon får komma ned till middagen.
Känner jag henne rätt har hon nog ångrat sig och är
en snäll flicka nu.»
Kerstin drog sin tandlösa mun till ett belåtet
leende. Ett kärare uppdrag kunde hon ej få, och så
fort hennes skröpliga ben tilläto det, linkade hon
uppför trappan.
»Stackars lilla lamm, har hon inte legat och gråtit
sig till sömns», mumlade gumman upprörd, då hon
kom fram till soffan och såg, att Magda låg och sof.
»Att man kan vara så sträng mot ett litet barn»,
och hon runkade på hufvudet, ty så snart det gällde
Magda hade hon betänkligt svårt att se saker och
ting i deras rätta ljus.
Det var som om Magda känt gummans blick, ty
hon sträckte på sig och slog upp ögonen.
Det första hon fick syn på var Kerstin, och ett
förnöjdt leende flög öfver hennes läppar, ty hon
förstod, att befrielsens stund var inne.
»Farmor säger, att Magda kan komma ned nu»,
sade Kerstin med sin blidaste röst, och när Magda
som fortfarande var helt vek om hjärtat åter började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
