Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. Till Gerhard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— »Sedan du reste ha ej heller några nöjen
förekommit med undantag af att vi i förra veckan voro
på kaffebjudning hos pastor Ekströms, och att
farbror Olof, Harriet, Magda, jag och Jonas i går voro
ute och fångade kräftor i ån. Vi fingo sex tjog, och
i kväll skola vi äta upp dem — ville du inte bra
gärna vara med? Magda hade sex stora kräftor i sin
håf första gången hon drog upp den och blef så
öfverväldigad af denna syn, att hon plumsade med båda
fötterna i vattnet. Om ej farbror fått tag i henne,
hade hon legat i hel och hållen.»
»Det var väl ingenting att tala om», sade Magda.
»Jo, det var det, för att det såg så lustigt ut»,
försvarade sig Gertrud.
»Ja, då kan du också berätta, att du halkade
omkull på strandsluttningen och slog båda händerna i
leran.»
»Det var väl ingenting att tala —»
»Jo, för det såg så lustigt ut», härmade Magda.
»Om du inte kan låta bli att käbbla, får du inte
höra någonting mer.»
Magda sköt ut underläppen, men teg visligen. När
hon nu hört början ville hon också höra slutet på
brefvet.
»På kaffebjudningen voro vi allesammans med»,
fortsatte Gertrud, »och häradshöfding Dahls var äfven
där med alla sina ungdomar. Du kan tro, att vi lekte
och hade roligt, och till kvällen fingo vi släpärter,
som du vet jag tycker så mycket om, och många
andra goda saker. Jag måste tala om för dig, att
Harriet var förtjusande söt i sin nya hvita klänning,
och det tyckte visst den unge notarien också, ty han
var så angelägen att ha henne till vis à vis i alla
springlekarna —»
»Att du näns göra gossen orolig», afbröt Magda
åter i så moderligt bekymrad ton att Gertrud måste
skratta.
— »Men Harriet bara kisade med ögonen så där
du vet och såg skälmsk ut och brydde sig för öfrigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
