Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ELFTE KAPITLET. Nere hos Kerstin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flickan var ju så ung och oerfaren, och det var ingen
lätt sak att bli husmor på ett sådant ställe som Rynäs.
Jag hade emellertid inte behöft oroa mig, ty frun
var som klippt och skuren för den platsen, och det
dröjde ej många år förrän hon hade namn om sig
att vara den dugligaste husmodern och älskvärdaste
värdinnan på hela trakten.»
»Säg så gärna i hela Sverige», inföll lektorn
skämtande, men hans ansikte lyste af sonlig stolthet, ty
han visste, att hvad Kerstin sagt om hans mor var
sant.
Kerstin sköt glasögonen ned på näsan och lät sin
mönstrande blick glida öfver de tre flickorna.
»Ja flickor, det säger jag er», återtog hon allvarligt
och bekräftade sina ord med många nickar, »så
vacker och präktig som eran farmor var på allt sätt,
det blir ingen af er.»
»Inte ens Magda?» frågade Gertrud likaledes
mycket allvarligt, fastän skälmen lyste i ögonen.
Gumman ruskade på hufvudet. Det gjorde henne
ondt om gullbarnet, men sanningen framför allt.
»Nej, inte ens hon», svarade hon med en suck.
»Men ni kunna bli bra för det», tillade hon tröstande
och såg helt förvånad ut, då de andra skrattade.
»Nej, se det klarnar», ropade Magda, då en
solstråle plötsligt sköt in genom fönstret och dallrade
öfver bordet.
Magda följde den med blicken och lade i
detsamma märke till bordduken, som förut undgått
hennes uppmärksamhet.
Hon såg så länge på den, att det visst gjorde ondt
i ögonen, ty när hon såg upp voro de tårfyllda. En
fråga sväfvade på hennes läppar, men hon hejdade
den i tid, ty Kerstin kastade en förstulen blick på
lektorn och skakade afvärjande på hufvudet.
Magda, som tyckte, att den glada stämningen med
ens försvunnit, påyrkade ifrigt, att Gertrud och hon
skulle gå och se efter om blommorna tagit någon
skada af det strida regnet, och Kerstin, som gissade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
