Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. 'Lilla blåstrumpan.'
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En blick upp mot ’stora trappan’ upplyste henne
om att frun ännu ej var färdig, och hon slog sig
därför ned på bänken under sitt fönster samt satt
väntande med psalmboken mellan händerna och oafbrutet
tvinnande tummarna om hvarandra. Flickorna tittade
så ofta på Kerstins rörliga fingrar, att de ibland så
godt som omedvetet härmade henne, till dess en skarp
blick varnade dem att fortsätta.
Nu kom farmor, så vacker och prydlig i sin lätta
grå ylleklänning, svart sidenmantilj och nackhatten
med de lilasfärgade astrarna, att Magda ej kunde
afhålla sig från att utbrista:
»Det är då visst och sant, att vår farmor är den
vackraste farmor i hela världen!»
En svag rodnad flög öfver den gamla fruns
kinder. Många artigheter hade hon fått höra, både
såsom ung och gammal, men barnbarnens oskrymtade
beundran var dock kanske det som mest värmde
hennes hjärta, och den kom henne äfven i rikligt mått
till del, ehuru ingen af dem alla gaf den luft i så
direkta ordalag som Magda.
Farmor gaf den lilla flickan ett lätt slag på
kinden —
»Du pratar så mycket, som du inte kan svara
för», sade hon, men tillrättavisningen uttalades i så
blid ton, att Magda endast skrattade.
»Kom nu flickor, så gå vi», sade den gamla frun
i detsamma klockorna började ringa. Först kommo
några korta afbrutna klämtslag, som svällde ut och
smälte tillsammans till en bred ljudvåg, och klockornas
manande ljud dallrade fulltonigt och starkt ut
öfver nejden.
Magda blef alltid allvarlig, så snart hon hörde
klockringning; det var som om de lifligare än något
annat frammanade hennes döda moders bild. En
lång tid kunde hon ej uthärda ljudet af dem, men
alltsedan hon kom till Tomteboda tyckte hon att frid
och helgdagsstämning sänkte sig ned öfver allt och
alla så snart klockorna började ringa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
