Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TRETTONDE KAPITLET. I bagarstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTONDE KAPITLET.
I bagarstugan.
Harriet hade haft stort skorpbak, och småflickorna
voro nu nere i bagarstugan för att hjälpa
henne plocka skorpor på plåtarna, hvarefter hon
skar dem, medan Klara skötte om torkningen i stora
ugnen.
»Du får inte plocka öfver- och underskorpor huller
om buller», förmanade Harriet sin kusin, »och så
skall du sätta dem i ordentliga rader, så få de bättre
rum, förstår du. Gertrud får plats för många fler
på sin plåt än du.»
Magda kastade en likgiltig blick på Gertruds plåt,
där skorporna stodo så ordentligt uppradade som en
hel liten armé. Ja, det var så vanligt det, att allt
hvad Gertrud gjorde blef ordentligt gjordt.
»Hvar och en har sitt sätt», menade Magda men
makade i alla fall till rätta sina skorpor.
Det var en gammal treflig bagarstuga med
ställningar att jäsa bröd på kring väggarna och långa
spett i taket fullsatta med hembakadt knäckebröd.
Ingen kunde baka så godt bröd som farmor, och
när hon själf ej längre orkade fullgöra så ansträngande
sysslor, lärde hon bort sin konst åt både Harriet
och Klara, så att de nu ett par år och till farmors
belåtenhet skött om storbaket.
Klara var en riktig skatt, ärlig och trogen som
guld. I tio år hade hon tjänat i prostgården och
komme antagligen att stanna i tio år till, så framt
icke Jonas fölle på den idén att öfvertaga något torp,
då det var tvifvel underkastadt om ej Klara finge
lust att följa med.
Det var Harriet och småflickorna, som uttydt
vissa små kärliga ögonkast Klara och Jonas emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
