Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. Ett nattligt äfventyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det varit den naturligaste sak i världen. »Om
någon af dem går utanför och får se, att det lyser här
uppe, kan det bli otrefligt för oss», tillade hon. »Har
du hört dem länge?»
»Jag vet inte», svarade Harriet sanningsenligt.
Hon tyckte, att en hel evighet förflutit, sedan hon
först hörde de tassande stegen där nere, men en
blick på klockan öfvertygade henne om, att endast
en kvart förflutit sedan dess. Hon följde systerns
exempel och började kläda sig.
»Kan du klättra i träd?» frågade Gertrud plötsligt.
Harriet stirrade på systern, som om hon trott,
att denna mistat förståndet.
»Hur kan du tänka på sådana dumheter nu?»
genmälde hon otåligt och med skallrande tänder.
Det var ej utan, att systerns rädsla smittade
Gertrud, men hon höll envist fast sitt flyende mod.
Hur ofta hade hon ej i inbillningen spelat än den
ena än den andra hjältinnans roll i olika slag af
äfventyr. Nu när hon helt oförmodadt slungades in
i ett dylikt af prima slag, fick hon ej utan vidare
tappa hufvudet.
»Därför att vi inte ha någon annan väg att välja»,
sade hon. »Vi kan inte gå utför trappan, ty då
komma vi rakt i armarna på dem som äro därnere.»
»Hellre döden», tänkte Harriet.
»Det minns du väl, att jag kan klättra i träd»,
sade hon högt, »fastän jag inte gjort det på flera år,
men hur —»
»Den stora grenen på lönnen här utanför bär oss
mycket väl», afbröt henne systern, »och den sträcker
sig så tätt utanför vårt fönster, att kvistarna gnida
mot rutan, som du vet.»
Ja, det visste nog Harriet, ty många nätter då
det blåste skarpt, hade hon förskräckt vaknat vid
deras gnisslande mot fönstret.
»Magda och jag ha många gånger i smyg klättrat
ut denna väg», fortsatte Gertrud, »och det har
alltid gått bra. För resten är det ej högre än att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
