Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTONDE KAPITLET. Från Gerhard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon dock, att en dylik hämnd vore om också ej
tillåtlig dock ganska ursäktlig.
»Du är bestämdt alldeles förbi af trötthet i dag»,
anmärkte Gertrud efter en kort tystnad.
»Hvarför tror du det?»
Gertrud tvekade litet, innan hon svarade:
»Jo, därför att det är bara, när du är riktigt
trött och utarbetad, som du blir så där bitter och
låtsar, som om du ej hade något hjärta. Annars
hvarken tänker du ondt om människor eller vill
dem illa.
Harriet böjde sig fram och kysste systern.
»Kära pyret, jag tänker ofta stygga tankar, äfven
om jag ej är trött», sade hon ångerfullt. »Ibland är
det också, som om man funne ett nöje i att säga
saker, som man noga betänkt kanske inte menar.»
»Ja, jag förstår», instämde Gertrud och nickade
förnumstigt. »Men jag vet i alla fall, att du är
mycket trött i dag», återtog hon envist. »I natt kom du
sent hem, natten där förut sof du knappt en blund,
och så har det en lång tid varit ett sådant
förskräckligt stök och fejande. Det är för väl, att det är slut
nu, så att du får hvila litet. Ibland tycker jag
nästan, att farmor låter dig arbeta litet för mycket.»
Gertrud sänkte rösten och såg sig oroligt omkring,
smått förskräckt öfver att hon låtit undfalla sig
någonting liknande klander af den afhållna farmodern.
»Farmor vill mig väl», yttrade Harriet, men det
låg ej hjärtlighet i det tonfall hvarmed hon uttalade
dessa ord. Det var ej alltid hon kände sig tacksamt
öfvertygad om sanningen af sitt vittnesbörd.
»Hvad hvilan beträffar», återtog hon i lättare
ton, »så är det ej att tänka på någon sådan, förrän
farbror Arvids rest igen.»
»Nej, det har du rätt uti», instämde systern,
»farmor vill alltid, att det skall vara så mycket mat och
småbröd och sådant där, när de äro här.»
Systrarna sydde en stund under tystnad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
