- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
142

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SEXTONDE KAPITLET Misstämning.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frågade Gertrud, men rösten lät ej lika godmodig
som vanligt.

Magda rodnade lätt.

»Jag skulle hämta min bästa krocketklubba —»

»Åt Hugo, kan jag förstå. Det är rysligt hvad
du passar upp på honom, precis som om han inte
själf hade några ben.»

Magda såg ett ögonblick ut, som om hon höll
på att bli ond, men då saken onekligen var litet
sjuk, bytte hon hastigt om samtalsämne. Boken som
Gertrud höll i handen kom henne därvid till hjälp.

»Snälla du, tag inte fram dina läsböcker den här
veckan», sade hon bönfallande.

»Hvarför det?» frågade Gertrud förvånad. »Det
gör väl dig detsamma hvad jag läser.»

»Visst inte; så snart du plockar fram
skolböckerna vet jag, att det strax är slut på sommaren,
och det vill jag inte tänka på än så länge.»

Magdas ögon fylldes med tårar; hon kunde ej
förlika sig med tanken på, att far och hon snart
måste återvända till det ödsliga hemmet i staden.

»Kära du, vi ha ju tre hela veckor kvar innan
skolorna börja», sade Gertrud tröstande. »Jag ville
bara taga reda på ett par årtal —» för att skryta
med dem, tänkte Magda, — »och sedan kom jag
att läsa vidare för ro skull. Men nog kan jag stoppa
undan skolböckerna ännu en vecka, om du tycker
det är så ledsamt att se dem.»

Magda, som tycktes ha glömt sin brådska, stack
sin arm under kusinens och drog henne med sig.

»Hvarför håller du dig så mycket för dig själf?»
frågade hon så plötsligt, att Gertrud häftigt ryckte
till. »Tycker du inte om kusinerna?»

»Jo, det gör jag nog», svarade hon tvekande.

»Något fel är det i alla fall; första dagarna var
du lika glad och munter som vi andra, men nu
sitter du helst uppe hos de gamla, eller larfvar
omkring för dig själf. Jag tycker inte alls om det.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free