Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUTTONDE KAPITLET. Gertrud når sitt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den hade redan en kedja af kvinnor och barn
bildats, hvilka langade vattenämbaren upp till den
brinnande byggningen.
Det såg nästan ut som om Hugo öfvertagit
ledningen af det hela. Hans klara röst hördes oupphörligt
utdela korta, tydliga befallningar, och det var
märkvärdigt att se hur villigt han åtlyddes.
Innan männen hunnit hem från arbetet ute på
åkrarna hade Hugo, som varit med om ett par
eldsvådor i staden, bringat ordning och reda i
släckningsarbetet, och när flickorna kommo fram till platsen
hjälpte han som bäst till att bära hvad som kunde
räddas ur de byggningar hvilka lågo närmast det
brinnande huset, hvilket själft var till största delen
utrymdt.
Att detta var dömdt till undergång blef snart tydligt,
men det tillströmmande folket lyckades dock med
brandsprutornas och brandseglens tillhjälp snart
begränsa elden.
De närmast boende gåfvo sig dock ingen ro förrän
de fått plocka ut de möbler och tillhörigheter på hvilka
de satte största värdet, och ’prostgårdsmamsellerna’
voro snart i farten med att hjälpa dem. Det dröjde
ej länge innan backsluttningen var öfversållad med
stolar, bord, soffor, sängkläder, klädbylten och en
mängd olika husgeråd.
Gertrud var i synnerhet outtröttlig. Hon hade
fattat posto utanför ett fönster genom hvilket en ung
bondhustru langade innehållet i sina välfyllda skåp
och kistor. Gertrud bar den ena bördan efter den
andra bort till några stora stenar, mellan hvilka hon
stapplade upp de rika linne- och klädförråden.
Hugo stannade ett ögonblick i förbifarten och såg
småskrattande på henne.
»Om alla vore så ordentliga, som du, hunne man
ej rädda mycket vid eldsvådor», anmärkte han. »Se
bara på Magda, hon tycks förstå, att ögonblicken äro
dyrbara.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
