Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUTTONDE KAPITLET. Gertrud når sitt mål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gertruds mod öfvergaf henne med ens vid denna
syn; hon började skälfva i hela kroppen och brast
ut i krampaktiga snyftningar utan att lyssna till den
öfverlyckliga moderns tacksägelser och välsignelser.
Den lille gossen, som hastigt hämtat sig så snart
han kom ut i friska luften sprang fram till Gertrud,
som alldeles utmattad låg i armarna på Lizzie,
medan Harriet baddade hennes panna och svidande
ögon med vatten.
Han stod en stund tyst och såg på henne.
»Du kunde ha låtit mej ta min tummapet, du»,
sade han därefter ytterst onådigt och vände henne
ryggen.
Den oväntade förebråelsen hade en öfverraskande
verkan på Gertrud. Hon stirrade ett ögonblick
förbluffad på den lille bytingen, som stod där så
bredbent och tvärsäker med händerna instuckna i
byxfickorna och brast därpå ut i ohejdadt skratt. Han
såg så oemotståndligt komisk ut den trumpne lille,
som ej spillde en tanke på att hon räddat hans lif.
Och när de andra hörde att Gertrud skrattade,
då skrattade de också af pur glädje öfver att hon
åter var sig lik och ej tagit någon skada af sitt
vågstycke.
Men Hugo tog pojken i armen och ruskade honom.
»Skäms du inte, din byting», ropade han så högt
att det hördes öfver hela platsen, »har du inte så
mycket som ett tack åt henne, som räddat ditt lif?
Nu är du för liten att förstå det, men när du blir
stor skall du med beundran tänka på den lilla flicka,
som hade mod att handla, när stora, starka karlar
och kvinnor stodo tvekande och rådvilla.»
De ’stora starka karlarna och kvinnorna’ sågo
en smula skamsna ut, men Harriet böjde sig ned
och kysste sin syster.
»Du har alltid varit modigare än någon annan
flicka jag känner», sade hon högt, men fastän
Gertruds ögon strålade, såg hon dock ej fullt belåten ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
