Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NITTONDE KAPITLET. Festen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sommaren i farmors garderob, satt verkligen riktigt nätt.
Skada bara, att den var så kort, så mycket kortare
än Gertruds hvita tvättklänning, som räckte ända till
fotknölarna.
Det var ej tänkbart att någon, som lade märke
till denna löjligt korta kjol, kunde tro annat än att
Magda verkligen var så ung som hon var.
Och i dag ville hon ändå så gärna förefalla
åtminstone lika gammal som Gertrud.
Hon drog så ihärdigt i klänningen, att hon till sist
lyckades gömma ännu en tum af sina ben under
den, och därmed tyckte hon sig strax vara litet
äldre.
Harriet på hvilkens omdöme hon satte stort värde,
var redan färdigklädd och hade gått ned för att
lägga upp kaffebrödet, och Magda vände sig därför
till Gertrud, som nyss knutit sitt långa blå
sidenskärp i en prydlig rosett och nu som bäst höll på
att vrida det rätt, ty de prydliga bandöglorna måste
naturligtvis sitta midt bak.
»Tycker du jag är bra så här?» frågade Magda,
och på tonen kunde man märka, att hon ej väntade
sig några motsägelser.
Gertrud synade henne noga från hufvud till fot.
»Ja, du är ganska snygg», svarade hon lugnt
gillande, »utom det, att kjollinningen syns minst en
tum nedanför skärpet. Du måste maka upp den.»
»Då drar jag hellre ned skärpet», sade Magda
mulnande och lät handling följa på orden.
»Du förstår väl att det strax skulle hasa upp
igen. Det är ju så lätt gjordt att dra upp kjolen
litet.»
Ja, det var det visst, men i och med detsamma
blef Magda åter ett år yngre. Att gå med
kjollinningen långt ner på magen gick dock ej an; alltså
återstod ej annat än att med svidande hjärta flytta
upp den på dess rätta plats. Det var ej långt ifrån
att gråten stod Magda i halsen, men så kom hon
att tänka på, att hon med ett sansadt och värdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
