- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
175

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - NITTONDE KAPITLET. Festen. - TJUGONDE KAPITLET. Från Magda till Gerhard.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Det är ändå inte detsamma», menade farmor
och faster Sigrid gaf henne rätt.

»Nu kommer det vanliga», hviskade Magda till
Gertrud, då morbror Hans drog sin syster till sig
och kysste henne på pannan.

»Ja, tack skall du ha för i dag, syster lilla», sade
han, »och tack skall ni ha allesammans, som hjälpt
till att höja feststämningen.»

Magda tänkte på tant Dorotea Alm och kände
sig förlägen. Hugo såg så skälmaktigt på henne,
att hon i dödlig förskräckelse, att han skulle säga
något gaf honom en ångesfuilt bedjande blick, som
han besvarade med en lugnande nickning.

»Nå barn, ha ni haft roligt i dag?» ljöd morbror
Hans’ nästa fråga, hvilken Magda också kände igen
från föregående år. Den besvarades såsom vanligt
med ett enstämmigt ja, men när Magda lade sig, var
hon dock tacksam att hennes nattro ej åter skulle
störas af papiljotter, och att familjen skulle få
tillbringa nästkommande dag i lugn och ro för sig
själf.

*




TJUGONDE KAPITLET.

Från Magda till Gerhard.

»Käre Gerhard!

Jag gör inte som Gertrud, jag, och väljer en
regndag för att skrifva till dig. Det är tvärtom det
allra vackraste solsken och varmt, och såge man
inte träden, kunde man tro, att det var midt i
sommaren. Men nu har stora lönnen många gula och
röda blad, och på marken nedanför den, har det
redan blifvit en tunn matta af fallna löf, och det
prasslar om fötterna, när man går i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free