- Project Runeberg -  Den gamla prästgården /
180

(1905) [MARC] Author: Ebba Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TJUGONDE KAPITLET. Från Magda till Gerhard.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vackert att se på, men det är nog ingenting mot
Tomteboda prostgård och socken. Jag har ju också sett
det som är vackert, för folk säger, att Norrland är
ett vackert land, men här är det något i luften som
gör att man ändå måste tycka allra bäst om
Tomteboda.

Eller också får man sådana där glasögon som
i sagan på sig när man kommer hit, så att man
tycker om allting här. Om jag får barn någon gång,
önskar jag, att de också finge ett Tomteboda att
komma till på somrarna. Gertrud säger detsamma,
men hon är också mycket förtjust i Edsbro, och vill
ha sina barn där på vintrarna säger hon. Farmor
hörde på, när vi resonerade om detta, och skrattade
åt oss, men det var nästan som om hon hade tårar
i ögonen.

»När ni hunnit så långt att ni själfva har barn»,
sade hon, »då är inte Tomteboda hvad det nu är.»

Hon tänkte förstås på, att morbror Hans och hon
då kanske skulle vara döda. Men Gertrud som är
kvick att räkna sade: »Å, vi kan ha stora barn, innan
farmor blir åttio år», och då måste hon skratta igen.

Nu är post-Lars snart här, och det är min tur
att bära upp väskan. Usch, så tråkigt, att det är
sista gången i sommar.

Harriet är också förskräckligt ledsen öfver att vi
skola resa så snart. Hon säger, att det blir så tomt
och ensligt och hon grufvar sig för den långa vintern.
Jag vet, att du skulle göra henne glad, om du skref
ibland, så att det kunde du gärna göra; i höst och
vinter får hon bättre tid att svara på dina bref.

Käre Gerhard, nu måste jag säga farväl också åt
dig. Få se när vi härnäst träffas i gamla kära
Tomteboda. Du får nu se så mycket nytt och vackert,
men glöm därför inte alldeles din tillgifna lilla

Magda.»

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:34:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prastgar/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free