Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Assessor Odhelii den 19 Febr. aflämnade Berättelse om Pigan Carin Pärsdotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plågades wid sin korss-fästning, såsom en nyttig påminnelse wid nu
instundande Påske-Helg, hwarmed hon ock höll ord, i ty hon, uti
convulsiviska rörelserne, böd til at wisa sig bakbunden, bära Korsset, med
mera.
Den andra Predikan geck ibland annat ut på at försäkra huru
hon icke woro sjuk, hwarken af Maskar, Binnicke-Mask eller annat;
som åter tydeligen härrörde ifrån några til henne dagen förut
skickade Mask-Medicamenter, hwaröfwer hennes wänner beklagade sig och
försäkrade wara för henne omöjeligit at taga in. För öfrigit
Predikade hon, såsom wore hon befalt af Frälsaren, och föregaf sig wara
en wäckelse-röst til at afstå med synden.
Men at nu komma til min egenteliga skyldighet, hwad hennes
Physiska beskaffenhet angår, så upkommer därwid nödwändigt först
at utleta huruwida hennes convulsiviska häfningar äro wärkeligen
Convulsioner eller ej.
Wi wete at Convulsioner upkomma i Musklarne emot wår wilja,
samt när de äro Chroniske och Periodiska, altid med sansning och känsel,
men röra de Hufwudets inre delar och Hjernan, mister Patienten
både sansning och känsel, hwilket då kallas fallande sot i mer eller
mindre grad.
Til den Epileptiska delen kan man wisst icke föra hennes anstöter, af den
ordsaken, at hon ibland under dem jämrade sig och tydeligen små-talade
eller qwidde, som nu skedde under de sista ryckningarne, hwilket af
hennes wänner uttyddes wara en bön til Frälsaren om at få bli med
själen qwar i Paradis. För wärkeliga Convulsioner kunna de icke
heller räknas, emedan en sådan Patient både har känsel och kan
sansa sig; hwilket hwarken hon eller hennes wänner wille tilstå, i thy hon
lät sticka och knipa sig utan minsta rörelse, äfwen som jag höll L’eau
de Luce (et mycket starkt Lukt-watten) flere gånger hastigt til henne
utan wärkan, ehuru hon en gång, då jag täppte til Näsan med
Näsduken, som helt wåt däraf, så at hon nödgades draga andan åt sig,
hastigt drog hufwudet undan.
Således torde det blifwa troligt, at desse hennes wridningar och
besynnerliga åthäfwor ske til en stor del efter hennes egen wilja och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
