Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Tiden före 1880 - 1. England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDEN FÖRE 1880.
kurirer. Times hade emellertid i början på 1840-talet ådragit sig den
franska regeringens onåd, varför denna beslöt ge bladet en allvarsam
varning; dess kurir uppehölls i Paris under förevändning att passet ej
var i ordning, och Times stod den gången utan egna nyheter från
Indien. Men Walter var ej sinnad att låta behandla sig på detta sätt; nästa
gång posten kom till Suez (oktober 1845) väntade där en kamel, som
bar Times’ andel till Alexandria, varifrån den med österrikisk ångbåt
fördes till Triest och sen vidare över kontinenten. Den gången
kommo konkurrenterna 14 dagar efter. Franska regeringen besvarade detta
motdrag genom att gynna Times’ konkurrenter, men fann efter någon
tid bättre att sluta fred med det mäktiga city-bladet.
Vi lägga märke till huru liten Times’ nyssnämnda upplaga 1814 var,
blott föga mer än 3,000 ex.; medtävlaren Morning Post, som en tid
gick om Times, hade redan 1803 en på 4,500, vilken sedermera
alltjämt steg, till dess den veckorna före slaget vid Waterloo nådde upp
till inemot 10,000. Men detta var ett rent undantag, i allmänhet hade
Londonbladen en mycket begränsad spridning i jämförelse med
kontinentens, vilket ju förefaller överraskande i betraktande av deras
överlägsenhet i övrigt. För att finna orsaken härtill måste vi gå något
tillbaka.
Så snart den engelska pressen i begynnelsen av 1700-talet på grund
av den vunna tryckfriheten visade ansatser att taga större fart, blevo
de styrande betänkta på att lägga hinder i vägen för dess vidare
utveckling. Regering och parlament voro ganska ense härom, oavsett
vilket parti, som för tillfället var det härskande. Ty underhuset var,
som bekant, ingalunda något uttryck för det engelska folkets mening;
dess medlemmar tillsattes av ett fåtal privilegierade, och det såg
i pressen en obehaglig och farlig kritiker. Genom lagliga och olagliga
rättegångar förföljdes tidningsredaktörerna gång på gång under hela
1700-talet; ett särskilt parlamentsbeslut av 1792 skulle väl göra slut
på dessa förföljelser, men regeringen fann fortfarande utvägar att med
böter och fängelse tukta obekväma författare.
Om härigenom pressens frihet gjordes i avsevärd mån illusorisk, så
verkade en annan sak hämmande på dess utveckling över huvud,
nämligen de på densamma vilande skatterna. Ända sen 1712 bestod i
England en stämpelavgift på varje ark papper, som användes för periodiska
tryckalster. Till en början jämförelsevis obetydlig hade den efter hand
ökats, naturligtvis just för att om möjligt hålla pressen nere, och
fastställdes slutligen 1815 till fyra pence, vartill ytterligare kommo
annonsskatt och andra mindre pålagor. Vad detta hade att betyda,
framgår av följande exempel. Times betalte år 1828 för omkring 3 millioner
exemplar (motsvarande en daglig upplaga av 10,000) 48,516 pd såsom
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
