Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Tiden före 1880 - 1. England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDEN FÖRE 1880.
förbjuder alla världsliga nöjen på vilodagen, har säkert mer än något
annat bidragit till veckopressens oerhörda tillväxt, då man i den fann
ett anständigt medel att fördriva de långa timmarna.
Emellertid började filantropiska män tänka på huru de fattiga
klasserna av folket skulle kunna förses med en på samma gång både
billig och nyttig läsning, och för detta ändamål satte man under de första
åren av 1830-talet i gång tidskrifter sådana som Chambers Edinburgh
Journal och Knights Penny Magazine. Innehållet, små uppsatser i
kultur- och naturhistoria, biografiska skisser och annat dylikt, som
belystes av en del träsnitt, synes oss väl oskyldigt och nog teoretiskt,
men en god början var härmed onekligen gjord, och stor, ja kolossal
spridning uppnåddes tack vare det billiga priset. Detta åter
möjliggjordes genom att man slapp erlägga stämpelavgift för dem. De
styrande ansågo sig kunna se genom fingrarna härmed, då dessa
tidskrifter meddelade föga nyheter, avhöllo sig från all politik och, som
sagt, över huvud taget hade en ytterst oskyldig karaktär. Men därmed
var dock principen i ett fall uppgiven, och följderna därav uteblevo
inte.
En man framför andra förtjänar att minnas och hedras såsom den
där varit den oförtrutnaste i det systematiska krig mot stämpelskatten,
som nu började; det är boktryckaren Henry Hetherington. Han hade
som andra för att undgå stämpeln utgivit penny-broschyrer för folket,
men då detta blev förbjudet, började han 1831 veckobladet »The Poor
Mans’ Guardian» och förklarade öppet att han icke skulle erlägga den
orättvisa stämpelavgiften. För detta tilltag blev Hetherington insatt
i fängelse på ett halvår, men han gav ej tappt, blädet fortsattes, han
fann hjälpare, och fonder insamlades till hans understöd. Ej mindre än
500 åtal väcktes mot dem, som försålde The Poor Mans’ Guardian, de
bötfälldes eller fängslades, men trots allt utkom tidningen, tryckt och
spridd i hemlighet. Man skulle trott sådana ting höra hemma i
Ryssland och ej i det fria England.
Många voro de, vilka kände det som en skam för England, att
där lades »skatt på kunskap»; då saken 1832 ånyo var före i
parlamentet, påvisade författaren Bulwer i ett utmärkt anförande att det
fanns stater i Nordamerika, vilka kunde uppvisa en press med
förhållandevis mer än tio gånger större årlig spridning än England. Året
därpå genomdrevs en nedsättning i annonsskatten, varmed visserligen
föga var vunnet, men vilket dock gav ökad fart åt agitationen. Vid
en ny rättegång 1834 blev Hetherington frikänd av juryn, ett
erkännande således av det rättvisa i hans sak, och detta lockade fram
nya billighetstidningar utan stämpel, men två år senare blev han åter
fälld. Detta tycks ha givit signalen till ett förnyat och denna gång
s8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>