Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Tiden före 1880 - 1. England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDEN FÖRE 1880.
dam (Mrs Norton), har begagnats av Meredith för hans roman Diana
at the Crossways; Delane förekommer där under namnet Mr Tonans—
»dundraren». Ett exempel på självständigt ingripande voro de
artiklar, genom vilka han hejdade den (ungefär samtidigt) utbrytande
järnvägsfebern, ett ingripande utan tvekan, ehuru det för ögonblicket
bragte Times ansenligt avbräck genom mistning av annonser.
I valet av medarbetare ådagalade Delane samma förträffliga
urskillning; den mest berömde av dem, jämte Blowitz, var
krigskorrespondenten William Russel, som vann sitt enastående rykte i
Krimkriget.
En sådan ställning som Delane har aldrig någon annan tidningsman
nått, politiskt och socialt. Han behandlades som ambassadören för
en stormakt eller som ledaren för ett stort parti, och han var deras
like. 1830 hade lordkanslern kommit i delo med sina kolleger därför
att han bjudit dem på middag samman med den dåvarande
redaktören av Times; Delane var en högt hedrad gäst bland ambassadörer,
ministrar och biskopar, och det kunde hända att han på sin dagliga
ridtur sågs passera Fleet Street med en hertig gående på var sida. Men
det yppersta belägget på hans anseende var nog att han, då drottning
Victoria i sin sorg över prinsen-gemålens död drog sig helt ifrån sina
offentliga plikter, kunde tillåta sig att i Times erinra henne om dessa.
Och än mera: drottningen, alltid så ömtålig ej blott om moralen, utan
om sin värdighet, lät tillställa Delane en skriftlig undskyllan för sin
tillbakadragenhet.
Delanes makt intygas av en motståndare, Saturday Review, som
1855 med bitter ironi talar om »det glänsande skådespel, som nu ges
av brittisk frihet: trettio millioner cives romani despotiskt styrda av
en tidning».
Times’ blev en institution med traditionens styrka, som gör sig
gällande än i dag, men Delane själv hade redan före sin avgång från
chefskapet en känsla av att tiden lupit från honom och hans åsikter.
Demokratien trängde fram, fast ännu i moderata former, och andra
samhällsklasser än city krävde sina organ även bland dagbladen.
Ända ned emot 1860 hade Times med sina 50,000 exemplar en upplaga
nästan lika stor som alla de andra stora London-tidningarnas
tillhopa. Därefter blev det annorlunda.
Den möjlighet till billiga dagblad, som skapats genom det ovan
berörda avskaffandet av de på pressen vilande skatterna, lockade
på många håll till försök, mer och mindre framgångsrika. Att pennyn
nu måste bli de populära tidningarnas pris fastslogs först genom The
Daily Telegraph. Efter en misslyckad start som två-penny-blad, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
