- Project Runeberg -  Pressens utveckling under det nittonde århundradet /
17

(1924) [MARC] Author: Otto Sylwan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Tiden före 1880 - 1. England - 2. Frankrike

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANKRIKE.

lyckades är av år 1868, då halvpenny-aftonbladet Echo började sin
bana. Men först en mansålder senare skulle detta pris bli mer allmänt.

2. FRANKRIKE.

Ännu vid slutet av 1700-talet stod Frankrikes nyhetspress på en
mycket låg ståndpunkt. I detta centralisationens förlovade land hade
alltsen 1631 den officiella Gazette de France monopol på att meddela
nyheter från utlandet. Den nyfikne fick hålla sig till de franska
tidningar, som sedan lång tid tillbaka utgåvos i Holland, men voro
avsedda för hela Europa, och icke minst Frankrike, där de på villkor
att de höllo sig tama fingo införas. Alltjämt existerade också de
urgamla handskrivna rapporterna, som voro mera öppenhjärtiga och
spriddes i hemlighet, men också allt emellanåt blevo föremål för stränga

åtgärder av regeringen. — Det fanns också en daglig Journal de Paris,
men den var just icke mer än ett lokalt annonsblad, sådant varje större
stad ägde.

Med revolutionens annalkande framvällde en störtflod av broschyrer,
i vilka allehanda förslag till samhällets omdaning utropades, och de
följdes av periodiska blad, i regeln mycket kortlivade. Tryckfriheten
var praktiskt genomförd, innan den lagstadgades. Ju mer ledningen
övergick till revolutionärerna, desto våldsammare blev stormen i denna
press; de allegoriska ornament och antika anspelningar, som tiden
älskade, blandades flitigt med smädliga tillmälen från gatspråket —
det hela en återklang av retoriken inom de politiska klubbarna.

Men yttrandefriheten blev ej långvarig. Jakobinerna voro
ingalunda hågade att tillåta någon opposition, och om efter skräckväldets
fall tyranniet lättade, återvände det med Napoleon. Efter hans mening
borde allmänheten kunna nöja sig med segerbulletinerna i den
officiella Moniteur. Också lät han av de 86 blad, som 1799 utgåvos i Paris,
förbjuda 73 under förevändning att de voro republikens fiender och
utspritt militära hemligheter. Man förstår att efter den betan de
överlevande höllo sig stilla.

Under sådana villkor kunde icke heller de tekniska framstegen bliva
betydliga. I spetsen för dessa gick Journal des Débats, grundad 1789
såsom ett refererande organ, men sedermera förvärvad av två bröder
Bertin, som visste att trots trycktvånget göra den i viss mån
intressant. Med sina 12,000 abonnenter var den Paris’ ojämförligt mest
lästa blad, men blev också föremål för Napoleons särskilda omsorger.
Bättre än att döda det syntes honom vara att taga det i sin tjänst, att
göra det officiöst genom att ge det en särskild censor, som i själva

17
2—233644. Sylwan, Pressens utveckling under det 19:e årh.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 10:36:31 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pressens/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free