Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Tiden före 1880 - 2. Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE.
Under restaurationen växlade pressens villkor mycket, stundom
syntes bourbonernas regering villig att i någon mån tillmötesgå kraven på
ökad tryckfrihet, men blott för att snart uppskrämd återtaga vad den
skänkt. Alla förbud och straff kunde dock icke kväva
oppositionspressen. Till denna slöt sig Débats, där Chateaubriand skrev, sedan han
brutit med legitimisterna, och där av den nya tidens män den unge
Guizot fick hemort. Större popularitet förvärvade sig Constitutionnel
(från 1815), där Benj. Constant, Thiers och andra drevo sina liberala
åsikter, och som nådde en
spridning av ej mindre än
22,000 exemplar.
Till utstyrsel och omfång
voro även de »stora» franska
bladen ännu helt
1700-talsmässiga i jämförelse med
Londons, men som vi se av denna
siffra var upplagan
mångdubbelt större liksom priset
billigare, och detta ehuru även
i Frankrike dessa voro
belagda med en tyngande
stämpelskatt. Med det nyss angivna
antalet abonnenter, som
betalte 80 fr. årligen, hade
Constitutionnelen inkomst av
ungefär 11/2 million, men om den
erlade 432,000 fr. i skatt,
erkände den sig dock hava en
vinst av 375,000. Uppgifterna
om stämpelskatten tillåta en Bild 8. ARMAND BERTIN 1766—1841.
beräkning av det förbrukade
papperets mängd. 1814 utgjorde detta endast 26 millioner ark, 1826
var det 669 millioner, en kolossal stegring, som visar huru pressen
trots förtrycket gick framåt. Och av de tolv dagblad, som nämnda
år utgåvos i Paris, hade regering och opposition vardera visserligen
lika många, men den senares press hade tre gånger så stor
spridning som den förras (1824: 41,330 exemplar mot 14,334), och
alltjämt tillväxte den. Regeringen använde sina hemliga fonder för att
köpa den; 1824—1830 utgåvos för dylika ändamål fem millioner
francs, men till ringa nytta. Om censorn strök en artikel, så
lämnade redaktionen ibland helt enkelt spalterna tomma, och verkan
därav var kanske lika stor som om publiken fått läsa det strukna.
————
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>