- Project Runeberg -  Pressens utveckling under det nittonde århundradet /
22

(1924) [MARC] Author: Otto Sylwan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Tiden före 1880 - 2. Frankrike

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TIDEN FÖRE 1880.

de briljanta anförandena i kammaren lyssnade hela Europa med
beundran. Journal des Débats, som alltjämt gick i spetsen för
utvecklingen och under 1830-talet betydligt utvidgades, sörjde för att även
de senare blevo bekanta; en av bröderna Bertin, som en tid vistades
vid beskickningen i London, medförde därifrån detta och andra
uppslag, som utnyttjades för bladet.

Pressens ställning var fortfarande prekär; redan 1833 räknade man
i hundratal de processer, varmed oppositionsbladen trakasserades.
Icke förty blev tonen lika frän som under den förra regimen, och i de
illustrerade skämttidningar som nu uppstodo, fann man ett nytt och
bitande vapen. Charivari, som 1832 grundlades av tecknaren Ch.
Philipon, kan göra anspråk på att hava blivit förebilden för hela
genren. Den var beskedlig nog; vida skarpare var ett äldre blad,
Caricature, utgivet från 1830 av samme man med understöd av bl. a.
den geniale Daumier. Här kunde man få se huru Ludvig Filip själv,
då han uttryckt sin önskan att komma i beröring med pressen, lägges
under en av Nationals tryckpressar och valsas platt. Hans ansiktsform
(»päronet»), hans borgerliga paraply och andra personliga drag
hånades jämt. Följden blev naturligtvis att bladet 1834 måste upphöra.
— Philipon lät sig åter avhöra efter revolutionen 1848 med Journal
pour rire, som åtminstone i början av sin tillvaro gick lika illa åt den
nye, tredje Napoleon.

Det har säkerligen icke funnits något land och någon period, där
så mycken litterär talang slösats på dagspressen. Om detta vad
beträffar de politiska artiklarna var en mera övergående företeelse, så
hade det upprättats en annan förbindelse mellan litteraturen och
tidningen som blev bestående, nämligen uti följetongen. Denna är en
uppfinning av Journal des Débats och går tillbaka ända till år 1800.
Det vanliga kvartformatet försågs då med en förlängning nedtill
(se bilden sid. 24), och detta tillägg benämndes än »källare», än
»feuilleton». Här infördes varjehanda småsaker, som icke ansågos fullt
harmoniera med bladets övriga allvarliga innehåll, såsom notiser om
offentliga nöjen, charader, små verser och satirer med mera dylikt.
Detta var icke något nytt, men ju strängare under Napolcon all
befattning med politiska frågor blev pressen förbjuden, desto mer blev
redaktionen hänvisad till att utbilda denna avdelning, och på denna
väg kommo bröderna Bcrtin att göra en dygd av nödvändigheten, att
skapa något nytt, följetongen i ordets högre mening.

Till en början uppväxte ur teaternotiserna teaterkritiken, som
leddes av J. L. Geoffroy, vars namn ännu nämnes med respekt, och
småningom kommo artiklar i andra ämnen. Den riktiga blomstringen
för följetongen kom emellertid först med restaurationen och än mer

22

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 10:36:31 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pressens/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free