- Project Runeberg -  Pressens utveckling under det nittonde århundradet /
31

(1924) [MARC] Author: Otto Sylwan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Tiden före 1880 - 2. Frankrike

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANKRIKE.

siffrorna för dess spridning ådagalägga att allmänheten ej längre hade
intresse för den. Men fram på 1860-talet blev oppositionen åter mera
talför och yrkandet på utvidgad pressfrihet allt starkare; det uppges
att 1867 trots alla hämningar de liberala tidningarna hade upplagor,
som sammanlagt voro tre gånger större än regeringspressens, och till
slut fann Napoleon rådligast att giva efter. 1868 infördes en friare
ordning, och inom kort hade icke mindre än 140 nya tidningar
framträtt, bland vilka Henri de Rocheforts Lanterne tog priset såsom den
våldsammaste; den förbjöds, men trycktes i utlandet och sökte sig
in i Frankrike i stora mängder på hemliga vägar.

Försöket att med militärisk gloire förnya den skakade auktoriteten
misslyckades grundligt, och med Sedan föll kejsardömet. Därmed blevo
dock ingalunda de radikala eller ens de liberala herrar; ännu under
åtskilliga år syntes den nya republikens bestånd skäligen osäkert
inför angreppen från bonapartister och monarkister, och själva de
härskande republikanerna voro konservativa. Pressen hade visserligen
1870 sluppit ifrån stämpelskatten, men belägringstillståndet, som
ännu i flera år kvarstod, gjorde dess ställning osäker, och först genom
en lag av år 1881 fick den sin fulla frihet.

De många olika partierna inom Frankrike sörjde för att inom
dagspressen skapa organ för sina åsikter. För ultramontanismen,
påvemakten och jesuiterna kämpade alltjämt Veuillot i Univers med
samma hårdnackade och våldsamma temperament, avskydd icke
minst av många uppriktiga katoliker, beundrad av allt litterärt folk
för sin saftiga stil. Han »slängde ut vigvatten som vitriol och
handterade krucifixet som en knölpåk». Orleanisterna hade Soleil, senare
också boulevardbladet Gaulois; bonapartisternas Pays fick sin prägel
av Paul de Cassagnac, vars skarpa penna ådrog honom den ena
duellen efter den andra. På République française’s redaktion kom
Gambetta gärna var dag och »talade» sin artikel — själv skriva den
kunde han inte. Den moderata liberalismen företräddes av Débats
och den yngre Temps, i vilken Jules Ferry och andra av det nya
statsskickets främste hade sitt organ. Édmond About predikade i
XIX:e Siècle den traditionella franska voltairianismen, Clémenceau
lät sitt temperament redan spela i Justice o. s. v.

Republiken framkallade icke blott en uppdelning av partierna i
en mängd skiftande grupper; varje betydande politiker blev ett
centrum för sig och hade sitt organ i pressen. En i viss mån ny typ
av dagbladet uppstod därigenom, till vilken jag skall återkomma.

Av faksimilet s. 32 framgår att de stora tidningarna på 1850-talet
redan fått den yttre typ de allt sedan i det hela bibehållit. Av dem

31

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 10:36:31 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pressens/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free