Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Tiden före 1880 - 2. Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE.
hade Débats under denna period sin främsta tid såsom kulturorgan. Då
den 1889 firade sin hundraårsfest, kunde den uppräkna en lysande
skara av medarbetare, bland vilka flera den franska vetenskapens främsta,
såsom Renan och Taine.
Till nykomlingarna under kejsardömet hör Le Temps, grundad 1861.
Själva namnet hänvisar på förebilden Times. Som denna företrädde
tidningen den högre finansen, därjämte också den franska
protestantismen, men sökte sig kulturella medarbetare inom intelligensen
över huvud, därvid tävlande med Débats. Under A. Hébrards ledning
fick det också stor politisk betydelse — det sades att det utkläckte
statsmän för republiken, och liksom Times höll det sig gärna i beröring
med dennas regering. Ett engelskt drag var ock att det på ett dittills
inom den franska pressen okänt sätt ägnade uppmärksamhet åt
företeelserna utom Frankrike och höll korrespondenter i utlandets
huvudstäder; därav uppstod småningom dess intima förbindelse med
utrikesdepartementet.
Som Débats och Temps äro typer för den solida Paris-pressen,
är Figaro för vad man kallat boulevardbladet. Namnet hade begagnats
tidigare, men om också genren till sin riktning funnits förut, fick den
en utveckling, som var något nytt. Figaro grundades 1854 av
Villemessant såsom ett veckoblad och leddes av denne med överlägsen
talang. Han samlade upp vad man talte om på kaféer och klubbar,
på teatrar och boulevarder och skapade sålunda ett organ för hela
den värld, som är elegant och som roar sig, för Parislivet i ordets
populära mening. Figaro var framför allt mondän, pikant, kvick med
en smula litterär och konstnärlig anstrykning; krönikörerna sutto här
i högsätet (Albert Wolff — av tysk börd —, Aurélien Scholl m. fl.),
och talangerna på detta område betaltes mycket högt av Villemessant.
Tonen var personlig, frivol och t. o. m. skandalös, vilket från första
numret, som innehöll ett angrepp på Jules Janin, inbragte tidningen
en mängd processer. Men Villemessant tog dessa blott som välkomna
reklamer, och hans framgång var från början given. Alltifrån 1868
är Figaro daglig och har småningom utbildats till en stor tidning,
men förblev under lång tid inkarnationen av den speciellt franska
pressen, framför allt av kejsardömets frivola Paris liksom Offenbachiadén
på scenen. Man bör måhända tillfoga att den sistnämnda dock både
konstnärligt och moraliskt stod högre, och att Figaro-typen blomstrat
lika yppigt under republiken som under kejsardömet. Den fick
1879 en ny än mera fördomsfri representant i Gil Blas, och denna åter
framkallade ej mindre än elva efterföljare under 1880, som också av
Temps benämndes l’année pornografique.
En annan nyhet var uppkomsten av dagbladet till en sou, ett nytt
33
3—233644. Sylwan, Fressens utceckling under det 19:e årh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>