Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tiden efter 1880 - 8. England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIDEN EFTER 1880.
Kennedy Jones vet mycket väl att han anses som en hård man,
men försvarar sig med att han, väl ihågkommande sin ungdoms kamp,
alltid sökt giva varje arbetssökande sin chance. Naturligtvis var
han hänsynslös, framförallt väl mot redaktionen, och från denna sida
är han skildrad av Ph. Gibbs i The Street of Adventure. Med
kroppsarbetarna hade han kanske bättre hand. Då en strejk hotade med
anledning av några nya maskiner, övertygade han sig om att de
missnöjda icke voro så talrika, kallade så in deras taleman och bad dem
»dra åt helvete». Varpå ordföranden, en irländare, genmälte: »Tack,
sorr. Ni har talt som en gintleman.» — Anekdotens innebörd har
ju mycket gamla anor; om metoden icke är ny, är den måhända dess
mer allmängiltig.
Northcliffes betydelse minskas föga av att Kennedy Jones får
sin tillbörliga andel i framgången erkänd. Den senare betonar som
alla av hans typ och tid, att pressen från att ha varit ett yrke
(profession) blivit en affär. För Northcliffe förblev det bådadera. I olikhet
med de andra nya tidningsmagnaterna var han själv journalist,
räknade sig och räknades av kollegerna såsom sådan. Han har haft sin
fasta politiska övertygelse, som han fullföljt, och därmed skiljer sig
Daily Mail från sina amerikanska, franska och tyska kolleger, vilka
icke annat än tillfälligtvis bestå sig med en sådan. Northcliffe har
alltid varit imperialist, alltid predikat Englands världsvälde.
Jingoismen var hans idealitet. Sin första chance fick han med boerkriget,
sen upphörde han aldrig att hetsa med den tyska faran, hans
kampanjer med och mot Lloyd George under och efter kriget äro ännu i
friskt minne.
Med hänvisning till boerkriget säger Dibblee: »Rudyard Kiplings
och andras pennor skänkte folkets lidelse slående uttryck, men de
skapade den icke. Här fanns en nation, som i fyrtiofem år pratat om
krig utan att verkligt pröva det. Här fanns en journalistik, nog så
inflytelserik och vaken på nytt, men böjd för att anse värdighet nyttig,
och att en vis man borde tänka sig för två gånger, innan han tog ett
avgörande steg. För dem som fingo privilegiet att dra fördel härav blev
resultatet en ekonomisk framgång åtminstone lika stor som den, vilken
gamle John Walter nådde mera lätt och utan så långt verkande
konsekvenser.»
Northcliffe har, såsom den journalist han var, alltid gärna för
allmänheten öppnat sitt hjärta; han har sagt sig drömma om en
tidningstrust så kolossal, att den skulle göra all konkurrens omöjlig —
i själva verket var Napoleon hans erkända förebild, och han vårdade
ömt en liten hårlock, som skulle göra honom lik världshärskaren. En
sådan trust, förkunnade han, skulle tillskynda mänskligheten stor
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
