Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tiden efter 1880 - 8. England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ENGLAND.
Gå vi till den motsatta flygeln, passera vi bl. a. Sunday Times, ett
från vardagens Times alldeles skilt organ (det tillhör nu lord
Rothermere) med helt olika hållning, men ett seriöst blad, för att längst bort
stanna vid Observer, erkänd såsom Londons för närvarande yppersta
söndagstidning. Grundad 1791 har den genomlöpt flera stadier och
torde varit det första söndagsblad, som (kring 1880?) meddelade
nyheter på samma sätt och i samma grad som vardagens. Det är
korteligen till utstyrsel och innehåll ungefär en Daily Telegraph för
söndagen, med den skillnad, att en del artiklar få karaktär av veckorevyer.
OÖbserver inköptes 1905 av Northcliffe, 1911 av Astor, den amerikanske
miljardären, vars intresse för Londonpressen på flera punkter synes
varit gynnsamt, och redigeras nu av J. L. Garvin. Det är honom bladet
har att tacka för sitt stora anseende, hans ledare citeras med vördnad
ända upp hos oss såsom uttryck för den äkta engelska moderata och
sakliga konservatismen.
Man har anmärkt, att de främsta politiska journalisterna i ordets
gamla förnäma mening, sådana som de högt värderade J. A. Spender,
G. Gardiner och Massingham, på senare tid visat benägenhet att från
dagspressen gå över till veckobladen, och detta därför att de där
åtnjuta större självständighet. Måhända kan man våga tillfoga, att
även för journalister av solid läggning det är tilltalande att, som i gamla
dagar Delane, låta ögonblickets reaktion inför dagshändelserna något
lägga sig genom ett par dygns besinning. Visserligen är, såsom
Girardin en gång sade, pressens signatur glömska, men de hastiga
svängningar i opinionen, som nutidens snabba nyheter ibland framkalla,
kunna onekligen bli en smula generande för dem, som äro kallade att
utan tid till eftertanke tolka dem.
Bredvid söndagstidningarna av nu angiven art ha vi ytterligare
andra. T. P. O’Connor, som vi förut mött såsom medarbetare i
dagspressen, har därjämte haft egna veckoblad, M. A. P. (Mainly About
Persons) och T. P:s Weekly, och nu senast övertagit Cassel’s Weekly.
Och så ha vi veckobladen med tidskriftskaraktär, de gamla förnäma
Spectator (liberal) och Saturday Review (konservativ) och de nya mer
eller mindre radikala: Nation, Outlook och New Statesman.
Bland aftontidningarna har den under senare delen av 1800-talet
uppkomna typen småningom försvunnit. Pall Mall Gazette inköptes
1892 av Astor och lades om till konservativ. Redaktionens mest
betydande medlemmar utvandrade då, fingo hjälp av Newnes och satte
upp en ny Gazette, Westminster, som blev ett liberalt organ av rang.
— Men den riktning, som Stead inslagit, har oemotståndligt trängt
fram; liksom i U. S. A. hava aftontidningarna alltmer blivit nyhetsblad,
om också av annan art än morgontidningarna, mera populärt anlagda.
117
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>