- Project Runeberg -  Pressens utveckling under det nittonde århundradet /
125

(1924) [MARC] Author: Otto Sylwan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tiden efter 1880 - 9. Frankrike

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRANKRIKE.

25—40 francs raden. Sådana communiqués införas bland andra
notiser, men utmärkas av tidningar med ömtåligare samveten genom
någon lindrig typografisk detalj. Borttages denna, stiger priset
betydligt, och en tidning, som så gjorde, vann därpå 400,000 fr. Men
begreppet reklam har under tidernas lopp fått en allt större omfattning;
det är knappast för mycket sagt att varje välvilligt omdöme i en fransk
tidning förutsätter att både dess förläggare och den enskilde
publicisten erhållit sitt arvode därför, vare sig det gäller en fest hos en
privat person, en nytt slags puder eller en ny roman. Därest i notisen
om öppnandet av en bilutställning nämnes att presidenten dröjt vid
en viss firma, så har denna nog fått betala därför och det drygt.
Sådant är en sak, som sedan länge ingått i det allmänna medvetandet
i Frankrike, och som knappt stöter någon människa. Liksom
husmodern mycket väl har reda på att köksan vid alla inköp tar sin sou
på francen, så beräknar staten vid uppläggandet av ett lån på 500
millioner tolv millioner för »publicité», d. v. s. tidningsreklamer.
Startandet av en roman, säger d’Avenel, kan kosta ända upp till 80,000
francs.

Att tidningarnas börsavdelning med denna uppfattning är en
utmärkt inkomstkälla, är sjålvklart. Den förpaktas i regeln till någon
affärsman för en bestämd summa; och han utnyttjar den sen på bästa
sätt. Det är en delikat historia, säger de Chambure, då han berör
ämnet, och han inskränker sig till att råda en husfader att vid
penningplacering icke just lita på pressens anbefallningar. Naturligtvis är
det en stor skillnad på olika tidningar. Om den förnäma Journal des
Débats av sin börsavdelning beräknar 100,000 francs, medan Figaro
på sin tar in en million — siffrorna avse här som alltid, där icke årtal
nämnas, förhållandena före kriget —, så är det tydligt att de skötas
efter olika principer.

Man kan ju säga att då detta blivit ett fullt genomfört system, så
vittnar det visserligen om en annan moral än vår, men kan icke kallas
korruption. Även de ryska generalerna lära iakttagit en viss
ordhållighet, när de fått sina mutor; skulle affärerna fortgå, måste det
så vara. Sparsamheten, individens och familjens, icke statens, är
den franska dygden framför alla andra; att sko sig är icke blott
legitimt, utan en plikt, vars underlåtande skulle vara ett beklagligt och
straffvärt lättsinne, och ingenstädes är dyrkan av traditionen så
utsträckt till vördnad även för traditionella missbruk, genom vilka
någon person kan bereda sig fördelar.

Emellertid saknas icke tillfällen, då dessa förhållanden från att
vara offentliga hemligheter bragts på tal av mera ömtåliga moralister.
Man läse t. ex. inledningen till kritikern Ernest-Charles’ bok La litté-

125

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 8 10:36:31 2025 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pressens/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free