Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tiden efter 1880 - 9. Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKE.
ningen slagit igenom. Den lade bl. a. an på att vara lika litterär som
de äldre stora, men med en mera modern och yngre prägel.
Matin, som emellertid trots sina ansträngningar sackat något
tillbaka i konkurrensen, inköptes 1898 av en M. Poidatz, som följde
Journals exempel, satte ned priset till en sou, ökade omfånget
och bl. a. förnyade utrikesavdelningen genom att för en summa av
125,000 francs om året förvärva Times’ telegram. Matin fick på detta
sätt ny fart och upplagan ökades på tre år till det fyrdubbla (bortåt
300,000 exemplar). Belåten med denna framgång sålde Poidatz
tidningen till en ingenjör Bunau-Varilla, som kommit sig upp vid Panama
och som visade att än mera kunde tagas ut ur affären. Genom nya
reformer, bl. a. införande av illustrationer, drev han upp avsättningen
till ännu vida högre siffror. — Journal å sin sida blev icke efter; ledarna
togo upp den amerikanska idén att utöka bladet med åtskilliga
särskilda avdelningar, ägnade åt moder, hygien, »humor», kinematografi
o. s. v. Den kom med detta sitt stora omfång — före kriget ända till
tolv sidor — att mera påminna om den anglosaxiska typen än om
den gamla inhemska.
Den franska publiken visade sig således erkännsam för en hel del
amerikanism i journalistiken, och följden har blivit att begreppet
»Stor tidning» fått en vidgad innebörd: det är numera
billighetspressen, som är den stora, till omfång och spridning. Dit räknas då
visserligen ännu Débats och Temps men med minst lika stor rätt Matin och
Journal, vidare Echo de Paris (ägd av familjen Simond, köper sina
nyheter av Daily Telegraph), som på sista tiden gått fram bredvid
dem, och så de gamla soubladen Petit Journal och Petit Parisien, vilket
sistnämnda ungefär vid sekelskiftet från det förra erövrade platsen
som Frankrikes mest lästa. Petit Parisien, grundad 1876, övertogs
1888 av Jean Dupuy, en mycket bemärkt politiker, flera gånger
minister, vice president i senaten o. s. v., men därtill en överlägsen affärs-
och organisationsförmåga. Tidningen är i grunden storborgerlig, och
som ett vittnesbörd kan citeras ett yttrande av Arthur Meyer,
redaktören av den snobbiga Gaulois: »Jag lyckönskar er till ert blad. Det
är beundransvärt skött. Det läses också i mina kretsar.» Men
Dupuy har förstått att ändå bibehålla en viss demokratisk ton och
har sålunda fått ett fast grepp på småborgaren i hela Frankrike.
Landsorten har naturligtvis sin press, och somliga stora städer
ha tidningar med ansenlig upplaga och inflytande, såsom Dépêche
de Toulouse, Petit Marseillais, Petite Gironde (Bordeaux) m. fl. Men
centralisationen är stark på detta som på andra områden. Likaväl som
Madame, när hon skall köpa en ny hatt, skriver till Louvre eller något
annat av de stora magasinen i Paris och får sig tillsänt ett litet lager
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>