Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Tiden efter 1880 - 10. Tyskland - 11. Kriget och efter kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET OCH EFTER KRIGET.
nalistik. Att en figur som Maximilian Harden gjort sådan lycka med
sin veckoskrift Zukunft (1892), är ett undantag som bekräftar regeln.
Som han i början stödde sig på Bismarck, så sörjde han sedan för att
vara brukad av de mäktiga, och huru det i grunden stod till med hans
morskhet, har händelsernas gång obarmhärtigt avslöjat.
11. KRIGET OCH EFTER KRIGET.
Vi kunde icke börja 1800-talets presshistoria just med seklets
ingång, än omöjligare har det varit att stanna vid dess slut. Strax
förut sätta de nya tendenserna in med hela sin styrka, och jag antar
att en kommande skildrare av det tjugonde århundradets europeiska
tidningar skall börja med Daily Mail, men detta torde knappast kunna
gälla som ett skäl för oss att avstå från betraktelsen av denna senaste
period. Några ord må då också ägnas åt tillståndet under
världskriget och åt dettas följder, så vitt de nu kunna skönjas.
Den omedelbara verkan var censurens införande i alla de
krigförande länderna. Överallt var det egentligen generalstaberna, som
dikterade vad som fick tryckas, men deras hållning var skäligen olika
i olika länder, beroende i främsta rummet på operationernas
karaktär och lycka, men också på olika åsikter om metoderna.
Omdömesgilla vittnen påstå att förhållandena i U. S. A. voro de värsta, och
det förefaller troligt nog. Ingenstädes undertrycktes oppositionen
mera brutalt, ingenstädes ljögs det mera ohejdat, ingenstädes hade
hetsen ett tacksammare fält. Det har icke utan skäl sagts att det
var den amerikanska reklamen som vann segern.
Den franska och den tyska censuren voro i princip icke mycket
olika. Det beror på utgången av kriget att skildringarna av dessa
ämbetsverks metoder efteråt framföras på så olika sätt: i Tyskland
blir »Wie wir belogen wurden» titeln på en samling akta och fakta
utgiven av K. Mühsam 1922; i Frankrike har Chambure såsom
Quelques guides de l’opinion (1918) glorifierat de patriotiska journalisterna.
Dessa ha emellertid även från engelskt håll (E. Cook) fått erkännande
för »reticence, coolness and phlegm»; den franska disciplinen gjorde
sig också gällande på detta område.
Om engelsk censur berättas som om andra länders många
historier, stundom orimliga, stundom löjliga, men den var säkerligen
i det hela vettigare. Sir Edward Cook, som förestod densamma, har
i sin bok The Press in War-time (1920) klart bestämt det dilemma,
vari den alltid befann sig: att antingen släppa fram även de dåliga
145
10—23.3644. Sylvan, Pressens utveckling under det 19:e årh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>