Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. De nordiska länderna - 1. Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NORDISKA LÄNDERNA.
tvivel en betydande andel däri, att lantmannapartiet i kulturella
frågor ådagalagt en vacker liberalitet, och detta i ordets både andliga
och ekonomiska mening.
Stockholmspressen gick den andra vägen. Aftonbladet bibehöll
under Sohlman sin ställning som huvudstadens främsta tidning. Sedan
började det sacka tillbaka, på samma gång det gick mer åt höger.
Ett försök av Hiertas svärson, professor G. Retzius att länka in i
mera liberala banor (1884—87) blev blott en episod. Förbindelsen
med åttitalets »anga Sverige», G. af Geijerstam närmast, gick sönder
på grund av de helt olika uppfattningar i etiska och litterära frågor,
som snart yppade sig.
Allehanda undergick åtskilliga förändringar. Under namn av
Svenska tidningen leddes det under femtiotalet av general J. A.
Hazelius, en originell personlighet, konservativ till sin grundstämning men
med nya idéer på flera områden, därför naturligtvis betecknad såsom
»grå», vilket han minst av allt var. I slutet av 1859 övertogs
redaktionen av K. A. Lindström, som definitivt förde tidningen, nu kallad
Nya Dagligt Allehanda, över i det konservativa lägret. Det blev
småningom högerpartiets officiösa organ och har sedermera alltjämt.
bevarat denna ställning. Lindström lär själv skrivit föga, men han
hade ypperliga förbindelser och stor förmåga att få kompetent folk
att yttra sig i den ena eller den andra aktuella frågan. Hans
efterträdare (från 1885) W. A. Bergstrand gjorde sig under pseudonymen
Marcellus bemärkt såsom politisk essayist, kanske mera därför att
genren hos oss är så sällsynt, än på grund av någon överlägsen
förmåga vare sig i synpunkter eller i stil.
Med Allehanda tävlade vid denna tid Stockholms Dagblad, ett
gammalt organ för annonser och kungörelser, som under W. Walldéns
ledning (från 1870) förvärvat högt anseende för soliditet och humanitet.
Dess olikhet med Allehanda bestod i dess frihandelsprogram, varmed
också följde hävdande av en del besläktade synpunkter hos
vintelligensen». Walldéns efterträdare (från 1885), bröderna E. W. och C.O.
Montan höllo också på soliditeten, men lyckades ge Dagbladet en
sådan prägel av tråkighet, att senare redaktörer fåfängt kämpat mot det
förvärvade ryktet.
Vänstern hade emellertid fått sitt eget organ i Dagens Nyhketer,
startat med år 1865 av Rudolf Wall, som uppfostrats i Lars Hiertas
skola, och som i viss mån upptog det första Aftonbladets traditioner.
Det uppges att särskilt Folkets Avis’ framgång i Köbenhavn skall
hava uppmuntrat Wall till hans beslut att i Sverige införa »pressen
för gott köp» (danismen röjer ursprunget). Med mycket besvär
skrapade han ihop 9,000 rdr., och med dem började han oförfärat. Ge-
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>