Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Blå tornet i Stettin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer henne att glömma Gud. Men sådan var
icke Gustaf II Adolf.
Höst bad konungen denna bön:
»Store och nådige Gud, som tronar ofvan
stjernehvalfvet, konungars konung! Vi tacka dig för
den nåd, du oss bevisat hafver, att du oss, dina
fattiga tjenare, har kraftigt beskärmat under denna
vår färd. Lif och död, lycka och olycka — allt
har du i din allsmägtiga hand. Så utsträck nu din
väldiga arm till vårt beskärm under de dagar, som
stunda, och då vi nu gå att kämpa för din rättvisa
sak, så var när oss i striden, och när vår timma
slår, så gif oss den eviga glädjen. Amen.»
Alla voro rörda, många ända till tårar. Jag
såg gamla bepröfvade officerare och soldater, hvilka
gräto som barn.
När konungen uppsteg, blickade han omkring
sig, och då han såg tårar i någras ögon, sade han:
»Gråten icke, mina vänner, utan bedjen. Ju
mer bön, dess mera seger! Flitig bön är halfvunnen
seger.»
Få dagar derefter stod svenska hären i
närheten af Stettin.
Gustaf Adolf hade låtit sina trupper slå läger
på en höjd, från hvilken man kunde se staden.
Vårt regemente var ett bland de främsta och
derför hade vi äfven den bästa utsigten öfver
staden. Jag och min gode vän Hans Färdig stodo
för oss sjelfva och åsågo, huru vaktposterna gingo
af och an på stadsmurarne.
»Hvad månde det vara för en byggnad?» sporde
min kamrat, i det han pekade på en hög tornlik
byggnad, som tycktes vara uppförd i sammanhang
med stadsmuren, ehuru betydligt högre. Byggnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
