Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Blå tornet i Stettin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för mig nödvändigt till min säkerhet och trygghet
här i främmande land. Helst ville jag undvika
att utgjuta blod. Derför beder jag eder, herr hertig
Bogislav och I herrar rådgifvare, magistratspersoner
och andra, som här hafva gått mig till mötes,
förhalen icke tiden, utan öfverlemnen genast staden.
Säkerhet till lif och egendom vill jag lofva och
garantera alla, som i Stettin bo och bygga. Allenast
uppgifven staden!»
Då han såg, att hertigen ännu tvekade,
fortsatte han:
»Solen går snart ned och jag är ej van att
nattetid utställa vaktposter. Skynden och tvingen
mig icke att tillgripa verksammare medel. Innan
aftonen skall jag dock draga eder alla ut vid håret,
om I fortsätten eder halsstarrighet.»
Man hörde på konungens röst, att
motståndarnes envishet gjorde honom stor förtret. Det röjdes
också af de kraftiga orden.
Den förslappade gamle hertigen kastade en blick
utefter den långa slingrande raden af ryttare och
fotfolk, som rörde sig på vägen så långt ögat kunde
nå. Troligtvis insåg han fåfängan af att göra försök
till motstånd, hvarför han gaf sitt bifall tillkänna
med orden:
»Nå i Guds namn!»
Dermed var saken afgjord och svenskarne
tågade in i staden och inqvarterades der dels i
kasernhus, som voro tomma, dels hos enskilda borgare,
och voro, innan mörkret bröt in, svenska skildtvakter
utposterade på vallarne.
Men de goda Stettinarne voro i sjelfva verket
icke vänskapligt sinnade. Visserligen kunde ingen
klaga öfver något öfvervåld af de främmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
