Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Hvad jag uträttade i Penkun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genom den mörka natten, ty min följeslagare gaf
mig alla de upplysningar om fiendernas antal, ställning,
anförare m. m., som jag kunde behöfva. Jag
hade således uträttat konungens uppdrag och kände
mig lugn i öfvertygelsen att vid min återkomst kunna
till konungens nöje redogöra för fullgörandet af mitt
ärende.
Kroaterna, som ödelagt Penkun, voro en afdelning
af fältmarskalk-löjtnanten Savellis korps.
»Hvarthän fara vi?» sporde jag nu min
reskamrat.
»Dit, der du får se en tafla af obeskriflig jemmer
och der ditt goda svärd skall finna arbete. Fråga
mig icke mera!»
Några minuter ännu räckte vår snabba färd. Då
stannade hästen plötsligt vid en djup graf och
vägrade att gå längre. I detsamma hoppade mannen
med det hvita skägget ned på marken, sägande:
»Nu äro vi framme!»
»Så! Och hvad skola vi göra här?»
»Först binda hästen!»
Detta var snart uträttadt.
»Nå, hvad mera?» sporde jag, ty jag tyckte, att
saken började förefalla mig misstänkt och den tanken
föll mig in. att jag tilläfventyrs blifvit lockad i ett
bakhåll. På min fråga svarade mannen:
»Vi skola afbida tiden.»
Hvad jag icke strax märkte, det var att på
andra sidan om den djupa grafven lopp vägen. En
annan omständighet upptäckte jag äfven, nämligen
att kroatskaran närmade sig allt mer och mer. Vi
hade således på en genväg genskjutit den.
Lågorna från det brinnande Penkun upplyste
trakten tillräckligt för att låta oss kunna se de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
