- Project Runeberg -  Fänrik Flinks minnen : Scener ur 30-åriga kriget /
46

(1881) [MARC] Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Räddning i dödsfara

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blekt, men utomordentligt skönt qvinnoansigte, som
förstulet blickade ut genom ett fönster i ett ännu
stående hus. Snabb som tanken, hoppade öfversten
af hästen, band den vid foten till samma hus och
försvann i portgången.

Jag beslöt våga ett försök och bemägtiga mig
öfverstens person och gångare.

Sakta gick jag bort till hästen och lossade hans
band samt svingade mig i sadeln. Så höll jag
väntande en stund vid sidan af porten; min afsigt var,
att öfversten icke skulle varseblifva mig, förr än
han redan var utanför porten, och denna min plan
lyckades öfver förväntan.

Emellertid hade öfversten bemägtigat sig den
unga flickan och kom nu, bärande henne i sina
armar. Så snart han varseblef mig, skiftade han färg
och släppte ögonblickligen den unga flickan, hvilken
begagnade sig af tillfället och flydde.

Innan öfversten hann företaga någonting till
sitt försvar, hade jag afväpnat honom. Ett starkt
rep fästades om hans båda händer, hvilka sammanbundos.
Andra ändan af repet bands vid hans egen
sadelknapp och efter en kort afskedshelsning till
min räddare lät jag hästen taga vägen åt den
rigtning, der jag med säkerhet väntade att möta min
konung och hans trupper. Kroatöfversten måste
springande följa med och mer än en svettdroppe
perlade ned för hans solbrända kind, innan vi nådde
svenska lägret.

Då jag sprängde åstad öfver torget i Pasewalk,
såg jag några af odjuren komma tågande från en
sidogata. Med högljudda rop och lifliga åtbörder
gåfvo de tillkänna, att de varseblefvo såväl mig
som den bedröfliga ställning, i hvilken deras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:36:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prflink/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free