Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. I fiendens läger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag, hvarför jag och denna olyckliga häst öfverallt
hade väckt ett så stort uppseende. Tydligen var
Tillys häst igenkänd af hvar man i lägret och jag
hade varit nog olycklig att bemägtiga mig just
denna. Denna omständighet var så mycket förtretligare,
som jag dertill af dessa båda soldater var
igenkänd såsom egentligen varande en bonde. Jag
skulle ovilkorligen blifva ansedd såsom en tjuf och
jag fattade ögonblickligen, att det för mig var föga
skilnad mellan att hängas såsom spion eller hängas
såsom tjuf. Hängd blefve jag ju i alla händelser.
»Nå, kamrat, hvad svarar du härtill?»
»Att det inte fans någon annan häst till hands
och jag måste hufvudstupa åstad.»
»Ha, ha, ha! Ja, du måste hufvudstupa åstad,
det tror jag förvisst. Tjufvar pläga hafva ondt om
tid.»
»Tjufvar?» utbrast jag, låtsande mig vara högst
förnärmad af denna misstanke.
»Kort och godt, kamrat, du må nu vara en hästtjuf
eller icke, så följer du oss nu till lägret, så vida
du icke föredrager, att vi hänga upp dig här i ett
af träden. Kanske du finner det angenämare att
hänga i skuggan?»
Denna elaka fråga vårdade jag mig icke om att
besvara, ty jag uppgjorde i mitt hufvud en djerf
plan att befria mig från de båda karlarne.
»Kunnen I bevara en hemlighet?» frågade jag,
sedan mitt beslut var fattadt.
»Ut med den! Sedan vilja vi svara dig.»
Jag såg mig fruktande omkring, liksom om jag
hade varit rädd för obehöriga lyssnare. Derefter
böjde jag mig ned och sättande munnen intill den
ene kamratens öra hviskade jag några ord på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
